Sura Al-Mursalat — Vers 50

Ordens betydelser:

• Ḥadīth (حَدِيثٍ): Här avses ett budskap, en skrift eller ett tal. I sammanhanget syftar det på en uppenbarelse eller en lära.
• Baʿdahu (بَعْدَهُ): Efter det, det vill säga efter Koranen.

Tolkning av versen:

Efter att ha varnat dem som förnekar sanningen och hotat dem med det svåra straffet på Uppståndelsens dag, ställer Allah denna retoriska fråga: Om dessa människor inte tror på Koranen – denna bok som förklarar allt tydligt, vars domar, berättelser och lagar är klara, och som är ett mirakel i både sina ord och sin innebörd – vilken annan skrift eller vilket annat budskap skulle de då kunna tro på? Det finns inget budskap efter Koranen som är tydligare, sannare eller mer vägledande än den. Om de förkastar den, har de förkastat allt gott, och det finns inget annat tal eller någon annan uppenbarelse som kan rädda dem. Denna fråga är en skarp tillrättavisning och ett bevis på att deras otro inte beror på bristande klarhet i budskapet, utan på envishet och högmod.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Koranen är det sista och mest fullständiga budskapet från Allah till mänskligheten, och efter den finns ingen annan uppenbarelse som människor är skyldiga att följa.
• Versen visar på Koranens höga status och dess mirakulösa natur – den är en vägledning för alla tider och alla folk.
• Den uppmanar människan att reflektera över Koranens innehåll och att ta emot dess vägledning med ett öppet hjärta, för i den finns lycka i båda världarna.
• Den varnar för att förkasta sanningen när den har kommit klar och tydlig, och påminner om att ingen ursäkt kommer att accepteras på Uppståndelsens dag.
• Den inger hopp hos den som söker sanningen, för Koranen är den tydliga vägen som leder till Allahs nåd och paradiset.