Sura Ar-Ra'd — Vers 15

Åskan lovprisar Honom liksom änglarna, som står i bävan inför Honom; och Han slungar blixten mot den Han vill. Ändå tvistar de om Gud, [den Allsmäktige,] fruktansvärd i Sin straffande vrede.

Till Honom riktas all sann bön. De som människor åkallar i Hans ställe kan inte svara dem; [dessa människor beter sig lika bakvänt] som den som när han vill dricka sträcker flata handen mot vattnet - så når det inte [den törstiges] mun. Förnekarnas bön är bara en meningslös gest.

Säg: "Vem är himlarnas och jordens Herre?" Säg: "[Det är] Gud." Säg: "Och ändå tar ni till beskyddare i Hans ställe dem som varken kan ge sig själva förmåner eller [skydda sig mot] ett ont [som hotar dem]?" Säg: "Kan den blinde jämställas med den seende? Kan djupt mörker jämställas med ljus?" Eller [menar de att] medhjälparna som de sätter vid Guds sida har skapat något jämförbart med det som Han har skapat, så att [medhjälparnas skapelse] för dem liknar [Guds] skapelse? Säg: "Gud är alltings Skapare, den Ende Guden, som härskar över allt med oinskränkt makt."

Han låter regn falla, som [fyller] uttorkade flodbäddar till brädden, och det skummande vattnet för upp bottenslammet till ytan; på samma sätt [utfälls] slagg ur [metallen] som de smälter över eld för att av den tillverka prydnads- eller nyttoföremål. Så beskriver Gud sanningen och lögnen: slammet och slaggen stöts bort och försvinner, men det som är till människornas nytta blir kvar på jorden. Så framställer Gud [Sina] liknelser.