Sura Sad — Vers 24

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "Nä'jah" (نَعْجَة): ett får (honfår).
• "Nijāj" (نِعَاج): plural av nä'jah, dvs. flera får.
• "Khulatā'" (خُلَطَاء): delägare eller partners som delar egendom, t.ex. i handel eller arv.
• "Yabghī" (يَبْغِي): att överträda gränser och begå orättvisa mot andra.
• "Fatannāhu" (فَتَنَّاهُ): vi satte honom på prov (genom prövning).
• "Anāba" (أَنَابَ): att vända sig tillbaka till Allah i uppriktig ånger och lydnad.

Tolkning av versen:

När de två tvistande parterna framförde sitt ärende inför profeten David (Dāwūd) – frid vare med honom – och den ene berättade att hans broder hade nittionio får medan han själv endast hade ett enda får, och att brodern ändå krävde att få även detta enda får, då dömde David till förmån för den som ägde det enda fåret och sade: "Han har verkligen behandlat dig orättvist genom att begära att du ska lägga till ditt får till hans egna får." Detta var en uppenbar orättvisa som ingen rättvis människa kunde acceptera.

Därefter påpekade David en allmän sanning om människans natur: Många delägare och partners i egendom eller handel överträder varandras rättigheter och begår orättvisor mot varandra – den ene tar mer än sin rätt, och den andre förlorar. Undantaget är de troende som uppriktigt tror på Allah och utför goda handlingar, ty de är rättvisa mot sina partners och avstår från att förtrycka andra. Men sådana människor är få, vilket understryker hur sällsynt rättvisa och ärlighet är bland människor.

När David uttalade denna dom insåg han plötsligt att situationen inte var en slump – den var ett prov från Allah. Han förstod att han själv hade begått ett misstag (genom att snabbt döma utan att höra båda parter fullt ut, eller genom att han i sin iver att döma rättvist inte uppmärksammade att han själv borde ha bett den andra parten att framföra sin talan först). Han insåg att Allah hade prövat honom genom denna händelse för att visa honom hans egen svaghet. Därför bad han genast sin Herre om förlåtelse, föll ner i sjuda (prostration) som ett tecken på ödmjukhet inför Allah, och vände sig uppriktigt tillbaka till Honom i ånger och lydnad.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Rättvisa är en grundpelare i islam – även när det gäller nära relationer som bröder eller partners, får ingen ta sig rätten att förtrycka en annan.
2. Den troende ska vara snabb att erkänna sina misstag – David, trots sin höga rang som profet, bad omedelbart om förlåtelse när han insåg sitt fel. Detta lär oss att ingen är ofelbar, och att ödmjukhet inför Allah är nyckeln till förlåtelse.
3. Prövningar är ett sätt för Allah att rena sina tjänare – svårigheter och situationer som avslöjar våra brister är inte straff, utan snarare en möjlighet att växa närmare Allah.
4. Sjuda (prostration) är en handling av djup närhet till Allah – när en människa är som närmast sin Herre är när hon är i prostration, och det är där hon kan söka förlåtelse och förnyelse.
5. De rättfärdiga är få, men deras värde är stort – versen påminner oss om att vara bland dem som inte förtrycker andra, även om de är i minoritet, ty Allah älskar de rättvisa.