Sura Ar-Ra'd — Vers 32

Ordförklaringar:

• اسْتُهْزِئَ: Man gjorde narr av, hånade.
• فَأَمْلَيْتُ: Jag gav dem anstånd, uppsköt straffet.
• أَخَذْتُهُمْ: Jag straffade dem, grep dem med mitt straff.
• عِقَابِ: Mitt straff, vedergällningen.

Tolkning av versen:

O Muhammed, var inte ledsen över att ditt folk hånar och förlöjligar dig och din kallelse. Du är inte den förste budbäraren som mött detta öde. Många sändebud före dig utsattes för samma behandling av sina folk – de förlöjligades, förnekades och hånades. Men jag gav dessa förnekare anstånd och lät dem leva en tid, så att de trodde att de skulle förbli ostraffade. Därefter grep jag dem med mitt straff, både i denna världen genom förintelse och i det kommande livet genom elden. Så hur var mitt straff? Det var strängt, smärtsamt och oundvikligt. Den som hånar Guds budbärare kommer att möta ett förödande slut, precis som tidigare folk som gick under.

Lärdomar från versen:

• Tålamod och uthållighet i mötet med förolämpningar och hån är en profetisk egenskap som belönas av Allah.
• Att ge de otrogna anstånd innebär inte att de är trygga – straffet kommer säkert när tiden är inne.
• Denna vers tröstar den troende och lär oss att inte förtvivla när sanningen möter motstånd, ty Allahs seger är nära.
• Den påminner oss om vikten av att ta lärdom av historien och tidigare folks öde, så att vi inte hamnar i samma misstag.
• Den stärker kärleken till profeterna och respekten för deras uppdrag, och uppmuntrar oss att stå fasta i vår tro oavsett omgivningens reaktioner.