Sura Fussilat — Vers 44

Förklaring av några ord i versen:

• A'jamiyy: Med detta menas att något är på ett icke-arabiskt språk, eller att en person inte talar arabiska tydligt, även om hen är arab.
• Fussilat: Förtydligades och förklarades i detalj.
• Waqr: Dövhet eller en blockering i örat som hindrar hörseln.
• 'Ama: Blindhet, det vill säga att hjärtat inte ser sanningen.

Tolkning av versen:

Om Vi hade gjort denna Koran till en läsning på ett icke-arabiskt språk, skulle de som förnekar budskapet från ditt folk, o Profet, ha sagt i protest: "Varför är inte dess verser förtydligade på arabiska så att vi kan förstå dem? Hur kan en icke-arabisk Koran sändas till en arabisk budbärare? Detta är en omöjlighet!" Detta visar att deras invändningar inte handlade om sanningen, utan om envishet och avvisande.

Säg till dem, o Profet: "Denna Koran är för dem som tror på Allah och följer Hans budbärare en vägledning från villfarelse och en bot för det som finns i brösten av tvivel, otro och synd. Den renar deras hjärtan och leder dem till det rätta. Men för dem som inte tror, är den som dövhet i deras öron – de hör den inte med eftertanke – och den är som blindhet över deras hjärtan – de förstår den inte och drar ingen nytta av den. Dessa människor är som den som ropas på från en avlägsen plats; de hör inte ropet, förstår inte vad som sägs och kan inte svara på kallelsen."

Lärdomar från versen:

1. Allahs visdom i att sända Koranen på arabiska: Versen visar att valet av det arabiska språket för uppenbarelsen var en del av Allahs visdom, eftersom budbäraren var arab och mottagarna var araber. Detta gör budskapet tydligt och lättillgängligt för dem.
2. Koranen är en källa till vägledning och bot för de troende: Den botar hjärtats sjukdomar som tvivel, okunnighet och synd, och leder dem som håller fast vid den till sanningen och rätt väg.
3. Vikten av ett öppet hjärta för att ta emot vägledning: Vägledning från Koranen beror inte bara på språket, utan på hjärtats tillstånd. Den som är uppriktig och söker sanningen finner vägledning, medan den som är envis och avvisande inte drar nytta av den, hur tydlig den än är.
4. Liknelsen om den som vänder sig bort från sanningen: Den som inte lyssnar på Koranen med eftertanke är som den som ropas på från en avlägsen plats – han hör inte, förstår inte och kan inte svara. Detta är en varnande bild som uppmanar människan att öppna sitt hjärta och sin hörsel för Allahs budskap innan det är för sent.