Sura Al-Kahf — Vers 22

Ordens betydelser i versen:

• رَجْمًا بِالْغَيْبِ: Att gissa och tala om det fördolda utan säker kunskap, endast genom förmodanden och gissningar.
• فَلَا تُمَارِ: Argumentera inte, tvista inte.
• مِرَاءً ظَاهِرًا: En argumentation som är ytlig och tydlig, utan att gå på djupet i onödan.
• وَلَا تَسْتَفْتِ: Fråga inte, sök inte information.

Tolkning av versen:

I denna vers berättar Allah om människors olika uttalanden angående antalet av de unga männen i grottan (Aṣḥāb al-Kahf). Vissa kommer att säga att de var tre och att deras hund var den fjärde. Andra kommer att säga att de var fem och att deras hund var den sjätte – och båda dessa påståenden är endast gissningar utan grund, byggda på förmodanden om det fördolda. En tredje grupp kommer att säga att de var sju och att deras hund var den åttonde, och detta är det korrekta påståendet som bekräftas av uppenbarelsen.

Allah befaller sedan Sin Profet (frid vare med honom) att säga: "Min Herre vet bäst hur många de var", ty kunskapen om deras exakta antal och deras inre tillstånd tillhör endast Allah. Ingen människa känner till detta förutom ett fåtal som Allah har gett kunskap om det.

Därefter förbjuder Allah Profeten att gå in i djupgående diskussioner med de skriftlärdas folk (judar och kristna) om detta ämne. Han ska endast framföra det som uppenbarats för honom, utan att fördjupa sig i onödiga tvister. Han ska inte heller fråga någon av dem om deras antal eller deras situation, eftersom de inte har någon verklig kunskap om detta – de spekulerar endast.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Att överlämna kunskapen om det fördolda till Allah: Versen lär oss att vi inte ska spekulera i frågor som rör det fördolda, utan att vi ska överlämna sådan kunskap till Allah, som ensam känner till allt.
2. Vikten av att följa uppenbarelsen framför gissningar: De tidigare gruppernas uttalanden byggde på gissningar, medan sanningen kom genom uppenbarelsen. Detta visar att den enda säkra källan till kunskap är Guds uppenbarelse, inte mänskliga spekulationer.
3. Undvik onödig argumentation: Islam uppmanar oss att inte fördjupa oss i tvister som inte leder till någon nytta, särskilt i frågor där vi inte har säker kunskap. Vi ska hålla oss till det som är klart och tydligt.
4. Ödmjukhet inför kunskap: Även Profeten (frid vare med honom) beordrades att säga "Min Herre vet bäst", vilket lär oss att vara ödmjuka och erkänna att vår kunskap är begränsad, och att Allahs kunskap är allomfattande.
5. Att inte söka kunskap från fel källor: Versen förbjuder att fråga de skriftlärda om sådant som de inte har kunskap om. Detta lär oss att vi ska söka kunskap från tillförlitliga källor som överensstämmer med uppenbarelsen, inte från dem som spekulerar.