Sura Al-An'am — Vers 130

Ord och uttryck i versen:

• "Ya ma'shar" (يا معشر): Betyder "O grupp" eller "O sällskap" – en tilltalsform som riktar sig till en samling varelser.
• "Rusulun minkum" (رسل منكم): Sändebud från er själva, det vill säga från människornas släkte. Profeterna och sändebuden sändes bland människorna, och djinnerna åläggs samma skyldigheter som människorna.
• "Yaqussuna" (يقصون): De berättar och framför – det vill säga de läser upp och förmedlar.
• "Gharrat-hum" (غرتهم): Den bedrog dem och fick dem att förlita sig på något falskt – världsliga njutningar fick dem att glömma det eviga livet.

Tolkning av versen:

På uppståndelsens dag kommer Allah att tillrättavisa de syndiga bland djinnerna och människorna och säga till dem: "O ni grupper av djinner och människor! Kom inte sändebud till er från er egen art – bland människorna – som framförde Mina tydliga budskap och varnade er för mötet med denna dag, då ni ska stå inför Mig för räkenskap och vedergällning?" Då kommer de att svara och erkänna: "Vi vittnar mot oss själva att sändebuden verkligen kom till oss och förmedlade Dina budskap, och att de varnade oss för denna dag – men vi förnekade dem och vägrade att tro."

Anledningen till deras förnekelse var att jordelivet med dess lockelser, njutningar och fåfängliga utsmyckning bedrog dem. De inbillade sig att de skulle förbli i denna värld och att hotet om uppståndelsen var osant. Därför försummade de tron och levde i synd. Till slut vittnade de mot sig själva att de var förnekare av Allahs enhet och av Hans sändebud – men detta erkännande kommer inte att gynna dem, ty det sker efter att tiden för ånger har passerat.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Allahs rättvisa: Ingen straffas utan att bevis har framlagts. Allah sände sändebud för att vägleda och varna innan Han dömer – detta visar Hans fullkomliga rättvisa och barmhärtighet.
2. Sändebudens budskap når alla: Budskapet om islam är universellt och riktar sig till både människor och djinner. Ingen har ursäkt för att inte ha mottagit vägledningen.
3. Farorna med jordelivets lockelser: Världsliga njutningar kan bedra människan och få henne att glömma det eviga livet. Den som låter sig förblindas av det materiella riskerar att förlora det verkliga livet i paradiset.
4. Vikten av att erkänna sanningen i tid: Att erkänna sina synder på uppståndelsens dag är meningslöst när tiden för handling är över. Det är här i livet som vi måste omvända oss och tro – inte när domen redan har fallit.
5. Ansvar och självmedvetenhet: Människan bär själv ansvaret för sina val. Ingen kan skylla på någon annan på uppståndelsens dag, ty varje själ vittnar mot sig själv.
6. Nåden i att ha mottagit budskapet: Vi som har nåtts av islams budskap har fått en enorm välsignelse. Det åligger oss att ta emot den med tacksamhet och leva i enlighet med den, innan det är för sent.