Sura Al-An'am — Vers 94

Ord och uttryck i versen:

• Furādā: Ensamma, utan familj, egendom eller hjälpare.
• Khawwalnākum: Det Vi gav er och skänkte er i världen, såsom rikedom, barn och makt.
• Shufa‘ā’akum: Era förebedjare som ni påstod skulle tala för er.
• Taqaṭṭa‘a baynakum: Banden mellan er har klippts av; ert sällskap och er samhörighet i världen har upphört.
• Ḍalla ‘ankum: Försvunnit från er och blivit ogiltigt.

Tolkning av versen:

På uppståndelsens dag kommer det att sägas till de otrogna: "Ni har kommit till Oss ensamma, utan egendom, barn eller hjälpare, precis som Vi skapade er första gången – nakna och barfota. Ni har lämnat bakom er det som Vi gav er i världen, såsom rikedom och makt, och det har inte följt med er. Vi ser inte hos er de idoler som ni påstod skulle vara era förebedjare och som ni hävdade var delaktiga med Gud i tillbedjan. Alla band mellan er i världen har klippts av, och allt som ni påstod om deras hjälp och medling har försvunnit och blivit ogiltigt. Ni har förlorat er själva, era familjer och era ägodelar."

Lärdomar och budskap från versen:

• Människan lämnar världen precis som hon kom in i den – ensam, utan ägodelar eller följeslagare. Därför är det dåraktigt att låta sig bedras av världslig rikedom och makt.
• Allt som människan äger i världen är en anförtrodd gåva från Gud, och hon kommer att lämna det bakom sig när hon dör. Det enda som följer med henne är hennes handlingar.
• Att sätta sin tillit till andra än Gud – oavsett om det är idoler, människor eller materiella ting – är en illusion som kommer att försvinna på uppståndelsens dag. Endast Gud har makt att hjälpa och rädda.
• Versen väcker en djup känsla av allvar inför mötet med Gud och uppmanar människan att förbereda sig för den dagen genom uppriktig tro och goda handlingar, så att hon inte hamnar i förlust och ånger.