Sura At-Tawba — Vers 31

Förklaring av viktiga ord i versen:

• Aḥbārahum: De lärda inom judendomen (rabbinerna).
• Ruhbānahum: De fromma och tillbedjarna inom kristendomen (munkarna).
• Arbāban: Herrar eller gudomar som man lyder och följer i allt.

Tolkning av versen:

Judarna och de kristna tog sina lärda män och sina munkar som herrar vid sidan av Allah. De lydde dem i det som de tillät och förbjöd, även om det stred mot Allahs lagar, och de följde dem blint i frågor som endast Allah har rätt att bestämma över. De kristna tog dessutom Jesus, Marias son, som en gud och tillbad honom vid sidan av Allah. Men Allah har endast befallt dem att tillbe en enda Gud, som är Allah ensam – det finns ingen sann gud utom Han. Han är upphöjd och ren från allt som de avgudadyrkare tillskriver Honom av medhjälpare och likar.

Lärdomar och budskap från versen:

• Lydnad och efterföljande av andra i det som strider mot Allahs lagar är en form av avgudadyrkan, även om man inte kallar dem för gudar.
• Allahs rätt är att ensam vara föremål för tillbedjan och lydnad, och ingen människa, oavsett hur lärd eller from den är, får ta Allahs plats i att lagstifta.
• Versen visar islams kärna: ren monoteism (tawḥīd) och fullständig underkastelse inför Allah ensam, vilket är den väg som leder till sann frid och framgång i båda världarna.
• Den påminner oss om vikten av att följa profeternas budskap, som alla kallade till att tillbe en enda Gud, och varnar för att följa människors åsikter när de motsäger Allahs uppenbarelse.