Sura Ibrahim — Vers 22

Förklaring av några ord i versen:

• "Qudiya al-amr": När saken var avgjord, det vill säga när räkenskapen var avslutad och människorna hade fördelats till paradiset eller helvetet.
• "Musrikhikum": Den som räddar eller hjälper någon från en svår situation.
• "Kafartu": Jag förnekar och tar avstånd från.

Tolkning av versen:

När Allah har avslutat räkenskapen på Domedagen, och paradisets folk har fått komma in i paradiset och eldens folk har fått komma in i elden, kommer Satan att resa sig och hålla ett tal till sina följeslagare bland helvetets invånare. Han kommer att säga: "Allah gav er ett sanningsenligt löfte – Han lovade er uppståndelsen, räkenskapen, paradiset och helvetet – och Han infriade sitt löfte till er. Jag å andra sidan gav er löften om att det inte finns någon uppståndelse, ingen räkenskap, inget paradis och inget helvete, och jag svek er i det jag lovade er."

Sedan fortsätter han: "Jag hade ingen makt eller auktoritet över er som tvingade er att följa mig. Jag hade inga bevis för det jag kallade er till. Allt jag gjorde var att jag kallade er till villfarelse och synd, och ni svarade på min kallelse av egen fri vilja. Därför – klandra inte mig för det som drabbat er, utan klandra er själva, ty ni valde att följa mig trots att ni hade förnuft och budbärare som varnade er."

Satan fortsätter: "Jag kan inte rädda er från Allahs straff, och ni kan inte rädda mig från det. Jag förnekar idag det faktum att ni i världen gjorde mig till en partner i lydnad gentemot Allah – jag tar fullständigt avstånd från ert tidigare bruk att lyda mig istället för Allah."

Avslutningsvis säger Satan: "De som är orättvisa mot sig själva genom att vända sig bort från sanningen och följa lögnen – för dem väntar ett smärtsamt straff."

Lärdomar från versen:

1. Sanningens seger över lögnen: Allahs löfte är alltid sant och infrias alltid, medan lögnens löften alltid visar sig vara tomma och bedrägliga. Detta uppmuntrar människan att lita på Allah och hans löften.
2. Personligt ansvar: Ingen kan skylla på Satan eller andra för sina egna val. Människan har fri vilja och förnuft, och hon kommer att hållas ansvarig för sina handlingar. Detta ingjuter en känsla av ansvarstagande i själen.
3. Satans ärlighet på Domedagen: Satan erkänner själv att han inte hade någon verklig makt över människorna – han bara kallade och de svarade. Detta visar att den som följer honom gör det av eget val, vilket gör ursäkter ogiltiga.
4. Att ta avstånd från synden: Satan förnekar och tar avstånd från dem som dyrkade honom i världen. Detta lär oss att syndens väg slutar i övergivenhet och besvikelse – ingen syndare kan räkna med hjälp från den han följde i synden.
5. Varning för orättvisa: Versen avslutas med en varning om att de orättvisa – de som förtrycker sig själva genom otro och synd – kommer att få ett smärtsamt straff. Detta uppmanar människan att inte vara orättvis mot sig själv genom att försumma Allahs budskap.
6. Vikten av att följa sanningen nu: Eftersom ånger och ursäkter inte kommer att hjälpa på Domedagen, bör människan skynda sig att följa sanningen och lyda Allah innan det är för sent.