Sura An-Nisa — Vers 123

Förklaring av några ord i versen:

• Amaniyy (أمانيّ): Önskningar, förhoppningar och tomma drömmar som en person hyser utan att göra något för att uppnå dem.
• Sū’an (سوءًا): Ont, synd eller en handling som är dålig och förkastlig.
• Yujza bih (يُجْزَ بِهِ): Han kommer att få sin ersättning eller bestraffning för det.
• Waliyy (وَلِيًّا): En beskyddare eller någon som tar hand om ens angelägenheter.
• Naṣīr (نَصِيرًا): En hjälpare som stödjer och undanröjer skada.

Tolkning av versen:

Att uppnå Guds belöning och framgång är inte beroende av tomma önskningar – varken era önskningar, ni som är muslimer, eller de skriftlärdas (judarnas och de kristnas) önskningar. Judarna och de kristna skröt och sade: "Vår profet kom före er profet, och vi är därför närmare Gud än ni." Muslimerna svarade: "Vår profet är den sista profeten, och vår bok (Koranen) bekräftar och överglänser alla tidigare skrifter, så vi är närmare Gud." Gud klargör här att saken inte avgörs genom anspråk eller önskningar, utan genom tro och handling.

Den som begår en ond handling – stor eller liten – kommer att få sitt straff för den, antingen i detta liv eller i nästa. För den otrogne väntar elden, och för den troende kan straffet komma i form av prövningar och svårigheter i världen. När Abu Bakr (Gud vare nöjd med honom) hörde denna vers, sade han: "O Guds sändebud! Hur hård är inte denna vers!" Profeten (frid vare med honom) svarade: "O Abu Bakr! Blir du inte ledsen? Blir du inte sjuk? Drabbas du inte av motgångar? Detta är en del av den ersättningen." Sådana prövningar är alltså en form av rening för den troende.

På Domedagen kommer ingen att finna, förutom Gud, någon som kan vara hans beskyddare och ta hand om hans sak, inte heller någon hjälpare som kan rädda honom från straffet eller avvärja det onda från honom.

Lärdomar från versen:

1. Tro och handling, inte önskningar: Ingen kan nå Guds belöning genom att bara önska eller hoppas, oavsett om man är muslim eller tillhör en tidigare skrift. Det som räknas är uppriktig tro och goda handlingar.
2. Ansvar för varje handling: Versen lär oss att ingen handling – vare sig god eller ond – går obemärkt förbi. Varje människa kommer att få konsekvenserna av sina gärningar, vilket inger både hopp och fruktan.
3. Prövningar som rening: För den troende är livets svårigheter och motgångar inte meningslösa; de är en form av rening från synder och en väg till högre rang hos Gud.
4. Fullständigt beroende av Gud: Människan är i grunden svag och hjälplös. Utan Guds beskydd och hjälp kan ingen rädda sig själv eller andra från följderna av sina handlingar. Därför bör vi vända oss till Honom i allt.
5. Rättvisa och uppmuntran till gott: Versen uppmuntrar till att sträva efter det goda och avstå från det onda, eftersom konsekvenserna är verkliga och oundvikliga. Det är en påminnelse om att livet är en plats för prov och att slutresultatet kommer att vara rättvist.