Sura At-Tawba — Vers 70

Ord som behöver förklaras:

• Nabāʾ (نَبَأُ): Nyhet, underrättelse eller berättelse om något viktigt och allvarligt.
• Al-Muʾtafikāt (الْمُؤْتَفِكَاتِ): De omkullvälta städerna, det vill säga det område där profeten Lots folk bodde, vilka förstördes genom att jorden vändes upp och ner över dem.

Tolkning av versen:

Har inte nyheten om de tidigare folken nått dessa hycklare? Berättelsen om Noas folk, som dränktes i syndafloden, om ʿĀd, som förintades av en fruktansvärd vind, om Thamūd, som träffades av en öronbedövande skräck och förintades, om Abrahams folk, om Madiyans invånare – det vill säga Shuʿaybs folk – och om de omkullvälta städerna där Lots folk bodde och som vändes upp och ner? Deras sändebud kom till dem med klara bevis och tydliga tecken från Gud, men de förnekade dem och vägrade att lyda. Därför drabbades de av Guds straff som en vedergällning för deras onda handlingar. Gud var inte orättvis mot dem, ty Han hade redan sänt sina budbärare till dem med varningar och bevis, men de valde själva att förneka och överträda, och därmed var de orättvisa mot sina egna själar genom att utsätta dem för Guds vrede och straff.

Lärdomar och budskap från versen:

• Guds rättvisa är fullkomlig; Han straffar ingen utan att först ha sänt en varning genom sina budbärare.
• Att förneka Guds budbärare och deras budskap är en orättvisa mot en själv, inte mot Gud, ty Gud är rik på allt och behöver ingenting.
• Historien om tidigare folk är en läxa för efterkommande generationer, och den som begrundar den inser att sanningen alltid segrar och att lögnen alltid går under.
• Versen ingjuter hopp hos de troende om att Guds hjälp är nära, och den varnar förnekarna för att Guds straff kan komma när som helst, precis som det drabbade dem före oss.