Wa kazaalika ba`asnaahum liyatasaaa`aloo bainahum; qaala qaaa`ilum minhum kam labistum qaaloo labisnaa yawman aw ba`da yawm; qaaloo Rabbukum a`almu bimaa labistum fab`asooo ahadakum biwariqikum haazihee ilal madeenati falyanzur ayyuhaaa azkaa ta`aaman falyaatikum birizqim minhu walyatalattaf wa laa yush`iranna bikum ahadaa
📖 Översättning (På Svenska)
📖 På Svenska
Liksom [Vi hade låtit dem somna in] väckte Vi dem; och de började fråga varandra [vad som hade hänt]. En av dem sade: "Hur länge menar ni att vi har varit här?" De [andra] svarade: "Vi har varit här en dag eller en del av en dag." [Några av dem] sade då: "Vår Herre vet bäst hur länge vi har varit här. Låt nu en av oss ta dessa silvermynt och gå till staden för att söka ut den renaste födan och hämta åt oss allt [som vi behöver]. Men han måste uppträda med stor försiktighet och på inga villkor låta någon ana vår existens.
🌐 Additional reference in Dansk
🌐 Dansk
Hvornår vi resurrected dem de spurgte hvert øvrig "Hvordan længes have I været her? Vi er her ene dag rolle af dagen de svarede! Deres Lord kender tilfredsstillende hvordan længes vi blev her så sende en af os den penge city! Lade ham hente renest mad købe visse i os! Lade ham keep lavtliggende profil tiltrække nej opmærksomhed
"Az-kā ṭaʿāman": Renast och mest tillåtet (halal) samt bäst mat.
"Yatalaṭṭaf": Vara försiktig, diskret och skicklig i sitt uppträdande.
"Lā yushʿiranna": Låt inte någon få veta eller märka.
Tolkning av versen:
Precis som Vi lät dem sova i denna långa tid, väckte Vi dem också genom Sin makt och visdom, utan att deras kroppar hade förändrats, för att de skulle fråga varandra om hur länge de hade sovit. En av dem frågade: "Hur länge har vi stannat här?" Några svarade: "En dag eller en del av en dag", eftersom de hade gått in i grottan på morgonen och väckts på eftermiddagen, så de trodde att tiden var kort. Men andra, som insåg att tiden var längre, sade: "Er Herre vet bäst hur länge vi har stannat. Överlämna denna kunskap till Honom och ägna er åt det som är viktigare." De beslutade då att skicka en av dem med sina silverpengar till staden för att se vem som hade den renaste och mest tillåtna maten, och köpa proviant åt dem. De uppmanade honom att vara försiktig och diskret i sitt uppträdande, både på vägen och vid köpet, så att ingen skulle få reda på deras existens och plats, eftersom det kunde leda till stor fara för dem.
Lärdomar och budskap från versen:
Tillit till Allahs kunskap: När vi inte vet något, ska vi överlämna kunskapen om det dolda till Allah, som vet allt, och inte förlora oss i onödiga spekulationer.
Omsorg om det tillåtna (halal): De unga männen var noga med att välja ren och tillåten mat, vilket lär oss att vi alltid ska sträva efter halal i vår försörjning och vardag.
Visdom i handling: Att vara försiktig och diskret i svåra situationer är en del av islamisk visdom. Man ska skydda sig själv och sina medmänniskor från onödig fara.
Gemenskap och samråd: De fattade beslutet tillsammans genom att rådgöra med varandra, vilket visar vikten av samråd (shura) i gemensamma angelägenheter.
Allahs makt över allt: Att sova i över 300 år och sedan väckas levande visar att ingenting är omöjligt för Allah, vilket stärker vår tro på Honom och Hans förmåga att uppväcka de döda på Domedagen.
Liksom [Vi hade låtit dem somna in] väckte Vi dem; och de började fråga varandra [vad som hade hänt]. En av dem sade: "Hur länge menar ni att vi har varit här?" De [andra] svarade: "Vi har varit här en dag eller en del av en dag." [Några av dem] sade då: "Vår Herre vet bäst hur länge vi har varit här. Låt nu en av oss ta dessa silvermynt och gå till staden för att söka ut den renaste födan och hämta åt oss allt [som vi behöver]. Men han måste uppträda med stor försiktighet och på inga villkor låta någon ana vår existens.
Du kunde se den uppgående solen vika av åt höger från deras grotta och den sjunkande solen flytta sig åt vänster från dem, där de befann sig i ett av [grottans] rum. Detta är ett av Guds tecken: den som Gud vägleder finner den rätta vägen, men för den som Han låter gå vilse kan du aldrig finna en hjälpare som leder honom rätt.
Du kunde ha trott att de låg där vakna, fastän de var försänkta i sömn. Vi lät dem vända sig än på höger sida, än på vänster och deras hund låg vid ingången med utsträckta framben. Om du oförmodat hade stött på dem, skulle du helt säkert ha vänt om och i förskräckelse ha sprungit därifrån.
Liksom [Vi hade låtit dem somna in] väckte Vi dem; och de började fråga varandra [vad som hade hänt]. En av dem sade: "Hur länge menar ni att vi har varit här?" De [andra] svarade: "Vi har varit här en dag eller en del av en dag." [Några av dem] sade då: "Vår Herre vet bäst hur länge vi har varit här. Låt nu en av oss ta dessa silvermynt och gå till staden för att söka ut den renaste födan och hämta åt oss allt [som vi behöver]. Men han måste uppträda med stor försiktighet och på inga villkor låta någon ana vår existens.
Om [stadens invånare] får vetskap om oss, kommer de att stena oss till döds eller tvinga oss att återgå till deras tro och då vinner vi aldrig [vårt syfte]."
SÅ HAR Vi låtit [berättelsen om männen i grottan] bli känd, för att människorna som diskuterar med varandra om deras upplevelser skall veta att Guds löfte är sant och att det inte finns rum för något tvivel om den Yttersta stundens [ankomst]. Och [några] sade: "Låt bygga för deras [grotta] med en byggnad. Deras Herre vet allt om dem." De vilkas åsikt vann störst anslutning, sade: "Låt oss bygga en helgedom till deras minne!"
Sura Al-Kahf Vers 19 - Läs, Lyssna, Översättning, Svenska : Liksom [Vi hade låtit dem somna in] väckte Vi dem;…
Sura Vers 19/110 — Sura Al-Kahf الكهف (Mekkansk). Läs Lyssna Översättning (Svenska). Lyssna: Sura Al-Kahf Lyssna, Sura Al-Kahf Översättning, Sura Al-Kahf mp3, Sura Al-Kahf pdf. Vers 17–21. På Svenska: Dansk.
SurahQuran.com was founded as a humble effort to serve the Noble Book and the pure Sunnah, to invite people to Allah, and to make the religious sciences accessible according to the methodology of the Quran and Sunnah. We praise and thank Allah for His grace, and we ask Him to accept our work and make it sincere for His noble Face.
