Sura Al-Kahf — Vers 42

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "وَأُحِيطَ بِثَمَرِهِ": Förstörelsen omringade och drabbade hela hans skörd och frukt.
• "يُقَلِّبُ كَفَّيْهِ": Han slår och vänder sina händer i djup ånger och förtvivlan.
• "خَاوِيَةٌ عَلَىٰ عُرُوشِهَا": Trädgården har kollapsat och fallit ner över sina stödjepelare och tak av rankor.
• "عُرُوشِهَا": De stödjepelare och spaljéer som druvrankorna och träden vilade på.

Tolkning av versen:

Det som den troende mannen hade varnat för blev verklighet. Förstörelsen omringade hela trädgården och all dess frukt gick under. Den otrogne mannen vaknade upp och fann sin ljuva dröm förstörd, och han började vrida sina händer i sorg och förtvivlan över allt han hade lagt ner på att bygga upp och odla denna trädgård. Trädgården låg nu i ruiner, dess rankor och träd hade fallit ner över sina stödjepelare, allt var ödelagt. I detta tillstånd av djup ånger utbrast han: "Ack, om jag ändå inte hade satt någon vid sidan av min Herre i tillbedjan!" Men denna ånger kom för sent, när den inte längre kunde rädda honom eller återställa det förlorade.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Allah uppfyller alltid sina löften – Det som den troende mannen varnade för skedde exakt, vilket visar att Allahs ord är sanning och att Hans dom alltid infaller.
2. Rikedom och egendom är ingen garanti för beständighet – Människans stolthet över sina ägodelar är fåfäng, ty allt kan förstöras på ett ögonblick genom Allahs vilja.
3. Ångern kommer ofta för sent – Att erkänna sina misstag och ångra sig när katastrofen redan har inträffat är inte till nytta; det som räddar människan är att vända sig till Allah i tid.
4. Shirk (att sätta medhjälpare vid Allah) är den största förlusten – Den otrogne mannens största sorg var inte förlusten av sin trädgård, utan insikten om att han hade förnekat sin Herre och satt andra vid Hans sida.
5. Varningen från de troende är en nåd – Att lyssna på råd och vägledning från människor med insikt och tro kan bespara oss den bittraste ångern.