Sura Al-Hajj — Vers 45

Förklaring av några ord i versen:

• "Qaryah": Stad eller by.
• "Khāwiyah": Fallen, raserad, tom.
• "Urūshihā": Dess tak eller valv.
• "Biʾrin muʿaṭṭalah": En brunn som övergivits och inte längre används, trots att vatten finns i den.
• "Qaṣrin mashīd": Ett högt, starkt och prytt palats, byggt med puts (kalkbruk).

Tolkning av versen:

Versens budskap är en kraftfull påminnelse om Guds makt och människornas svaghet. Den inleds med frågan: "Hur många städer har Vi inte förintat?" – Detta är en retorisk fråga som syftar till att väcka eftertanke. Dessa städer var orättfärdiga genom att deras invånare förkastade sanningen och ägnade sig åt otro och synd. När de vägrade lyssna på varningarna, sände Gud ett förödande straff över dem.

Resultatet blev att deras hem och byggnader lämnades i ruiner. Taken föll in över väggarna, och platserna blev tomma och öde – ingen människa eller djur fanns kvar där. Versen nämner sedan två exempel på övergivenhet: brunnar som en gång var källor till liv och vatten, men som nu står övergivna utan att någon hämtar vatten ur dem, och höga, befästa palats som byggts med stor omsorg och stolthet, men som inte kunde skydda sina ägare från Guds straff. Allt detta visar att mänsklig styrka och rikedom är värdelösa inför Guds vilja.

Versens syfte är att varna de som förnekar sanningen, särskilt Quraysh-folket i Mekka, och att uppmana dem att ta lärdom av historien. De som tidigare var starkare och mäktigare än dem kunde inte undkomma Guds straff, så hur skulle de då kunna göra det?

Lärdomar och budskap från versen:

1. Guds makt är oinskränkt: Ingen människa, oavsett hur stark eller rik hon är, kan stå emot Guds straff när det väl kommer. Detta ingjuter ödmjukhet och vördnad för Skaparen.
2. Världsliga ting är tillfälliga: Palats, brunnar och rikedomar är inget annat än förgängliga ting. Det som verkligen består är tron och de goda gärningarna. Därför bör människan inte förlita sig på materiella ting utan på sin Herre.
3. Orättvisa leder till undergång: Versen visar tydligt att orättvisa och otro är orsaker till förstörelse. Detta uppmanar människan att rättfärdighet, rättvisa och lydnad mot Gud ska vara grunden i hennes liv.
4. Historien är en läxa: Genom att reflektera över tidigare folks öden kan människan undvika deras misstag. Koranen uppmanar ständigt till att studera historien för att förstå Guds lagar i skapelsen.
5. Islam är en religion av varning och hopp: Versen varnar för konsekvenserna av synd, men den öppnar samtidigt dörren för omvändelse och rättelse innan det är för sent. Detta visar islams balanserade syn på livet – både rädsla för Guds straff och hopp om Hans nåd.