Sura Al-Imran — Vers 148

Förklaring av några ord i versen:

• ثَوَابَ الدُّنْيَا: Belöningen i denna värld, såsom seger över fiender och krigsbyte.
• حُسْنَ ثَوَابِ الْآخِرَةِ: Den förnämliga belöningen i det eviga livet, vilket är paradiset och Guds välbehag.
• الْمُحْسِنِينَ: De som utför sina handlingar på bästa sätt, med uppriktighet gentemot Gud och gott bemötande mot människor.

Tolkning av versen:

Gud gav dessa tålmodiga troende framgång i denna värld genom seger över sina fiender och etablering på jorden, och Han belönade dem med det bästa i det eviga livet – Hans välbehag och evig njutning i paradisets trädgårdar. Versen betonar att den slutgiltiga och mest värdefulla belöningen är den i det kommande livet, även om den världsliga framgången också är en gåva från Gud. Avslutningen i versen klargör att Guds kärlek omfattar dem som förrättar sin dyrkan på fullkomligt sätt och bemöter sina medmänniskor med ärlighet och vänlighet – dessa är de sanna mottagarna av Hans nåd.

Lärdomar från versen:

• Den som är tålmodig och uppriktig i sin tro får inte bara belöning i det eviga livet, utan kan också få framgång och stöd i denna värld.
• Den verkliga framgången ligger i att kombinera världslig seger med evig lycka, och den eviga belöningen är alltid överlägsen den världsliga.
• Guds kärlek är inte begränsad till enbart fromhet i bön, utan inkluderar även gott uppförande och rättvisa i umgänget med andra människor.
• Versen inger hopp och uppmuntrar varje muslim att sträva efter att vara bland dem som gör gott (muhsinīn), ty deras belöning är säkrad hos Gud i båda världarna.