Sura Al-Imran — Vers 64

Förklaring av några ord i versen:

• "Ahl al-Kitab": Folket som fått de tidigare uppenbarelserna, det vill säga judarna och de kristna.
• "Kalimah sawa'": Ett rättvist och gemensamt ord, en sanning som båda parter kan enas om.
• "Arbaban": Herrar eller gudar som man lyder och dyrkar i allt.

Tolkning av versen:

Säg, o Profet Muhammad, till judarna och de kristna: "Kom låt oss samlas kring ett rättvist och sant ord som vi alla kan vara överens om: att vi inte dyrkar någon annan än Allah ensam, att vi inte sätter någon eller något vid Hans sida – varken avgudar, kors, tyranner eller något annat – och att ingen av oss tar den andra som herre och följeslagare i lydnad och dyrkan i stället för Allah. Om de vänder sig bort från denna inbjudan till sanning och rättvisa, säg då, o troende: 'Var vittnen om att vi är muslimer, undergivna Allahs vilja och lydnad.'"

Denna inbjudan till ett gemensamt ord riktar sig inte bara till judar och kristna, utan även till alla som liknar dem i sin inställning.

Lärdomar från versen:

• Islams budskap bygger på enhet och gemenskap, inte på splittring. Profeten uppmanas att bjuda in andra till det som förenar, inte det som skiljer.
• Ren monoteism (tawhid) är kärnan i all gudomlig vägledning – att dyrka Allah ensam och inte ge någon del i Hans dyrkan.
• Lydnad och underkastelse ska endast riktas till Allah; ingen människa, oavsett ställning, får ta rollen som herre över en annan i religiösa frågor.
• Versen lär oss att vara tydliga och stolta över vår identitet som muslimer, och att vittna om vår tro när vi möter avvisande.
• Den visar på islams tolerans och visdom i dialog – man börjar med det gemensamma och undviker det som skapar konflikt.