Sura Abasa — Vers 42

Ordens betydelser:

• الْكَفَرَةُ (al-kafaratu): De som förnekar Guds nådegåvor och Hans uppenbarelser.
• الْفَجَرَةُ (al-fajaratu): De som begår syndiga handlingar och överträder Guds gränser utan fruktan.

Tolkning av versen:

Dessa människor, som på Domedagen kommer att ha svärtade och dammiga ansikten, är just de som förenade två fördärvliga egenskaper: otro (kufr) och syndighet (fujur). De förnekade Guds välsignelser och Hans budskap, och de kastade sig samtidigt i överträdelser och synd med full medvetenhet. Deras otro var inte av okunnighet, utan av envishet och högmod, och deras syndighet var inte en tillfällig svaghet, utan ett genomgående levnadssätt. Därför beskrivs de med denna sammansatta benämning – de är både otrogna och syndfulla – vilket förklarar varför deras ansikten på den Yttersta dagen kommer att vara täckta av mörker och förnedring, som ett rättvist resultat av deras handlingar i livet.

Lärdomar och vägledning:

1. Denna vers visar att otro och synd ofta går hand i hand – den som förnekar sanningen finner det lättare att överträda Guds gränser, och den som syndar utan ånger glider längre bort från tron.
2. Den påminner oss om att våra handlingar i detta liv inte är utan konsekvenser; det som vi sår här kommer vi att skörda i nästa liv.
3. Den inger hopp för den troende som syndar men ångrar sig – eftersom denna vers specifikt beskriver dem som förenar otro med syndighet, vilket innebär att den som tror och ångrar sig inte hamnar i denna kategori.
4. Den uppmanar oss att ständigt reflektera över Guds välsignelser och att vara tacksamma, så att vi inte hamnar bland dem som förnekar Hans godhet.