Sura Yunus — Vers 32

Ordens betydelser:

• فَذَٰلِكُمُ – "Så detta är" – syftar på Allah som nämnts i de föregående verserna med Hans skapelse och omsorg.
• الْحَقُّ – "Sanningen" – den som är fast och oföränderlig, utan tvivel.
• الضَّلَالُ – "Villfarelsen" – avvikelsen från sanningen och att följa något annat än den.
• فَأَنَّىٰ تُصْرَفُونَ – "Hur kan ni då vändas bort?" – hur kan era hjärtan och sinnen avlägsnas från denna klara sanning?

Tolkning av versen:

Efter att ha nämnt Allahs stora tecken i skapelsen – hur Han ger liv och död, styr himlarna och jorden, och sänder välsignelser – säger versen: Detta är Allah, er Herre, den Sanne vars existens och egenskaper är obestridliga. Han ensam förtjänar tillbedjan, utan någon medhjälpare. Sedan ställer versen en retorisk fråga som lämnar inget utrymme för tvivel: Finns det något efter sanningen annat än villfarelse? Det finns ingen mellanväg – antingen är man på sanningen eller i villfarelse. Att vända sig bort från Allahs dyrkan till att dyrka något annat är inget annat än ren villfarelse och förlust. Därför frågar versen med förundran: Hur kan ni, trots denna klarhet, vändas bort från sanningen till lögnen? Hur kan era förstånd acceptera att lämna det rätta för det falska?

Lärdomar och vägledning från versen:

• Sanningen är en och tydlig, och allt som avviker från den är villfarelse – det finns ingen tredje väg. Detta uppmanar människan att söka sanningen med uppriktighet och inte nöja sig med halvsanningar.
• Versen väcker människans förnuft och får henne att reflektera över hur hon kan vända sig bort från den uppenbara sanningen, vilket leder henne till att använda sitt förstånd på rätt sätt.
• Den visar Allahs stora omsorg om sina skapelser genom att påminna dem om Hans tecken och vägleda dem till det som är bäst för dem i denna värld och i det eviga livet.
• Versen ingjuter i hjärtat kärlek till Allah, som är den Sanne Herren, och får människan att känna tacksamhet för vägledningen till sanningen – en välsignelse som inte kan jämföras med något annat.