Sura Hud — Vers 31

Förklaring av viktiga ord i versen:

• خَزَائِنُ اللَّهِ – Guds skattkammare, dvs. de förråd av försörjning och välsignelser som endast Gud förfogar över.
• الْغَيْبَ – Det dolda, det som är bortom människans sinnen och kunskap.
• تَزْدَرِي أَعْيُنُكُمْ – Era ögon föraktar dem, dvs. att ni ser ner på dem med ringaktning.
• الظَّالِمِينَ – De orättfärdiga, de som begår orätt mot sig själva och andra.

Tolkning av versen:

I denna vers förklarar profeten Nuh (Noah), frid vare med honom, för sitt folk att han inte påstår sig ha några av de egenskaper eller förmågor som de felaktigt kräver av honom. Han säger: "Jag säger inte till er att jag har Guds skattkammare i min hand, så att jag kan ge er vad ni vill av jordiska rikedomar. Jag påstår inte heller att jag känner till det dolda, så att jag kan berätta för er om framtiden eller om vad som döljer sig för människor. Jag hävdar inte heller att jag är en ängel – jag är endast en människa som sänts till er med ett budskap från Gud."

Vidare säger han: "Jag säger inte om de svaga och fattiga troende som ni föraktar och ser ner på, att Gud inte kommer att ge dem något gott. Tvärtom, Gud vet bäst vad som finns i deras hjärtan och vilken uppriktighet de har i sin tro. Om jag skulle påstå sådant om dem, eller om jag skulle behandla dem med förakt på grund av er inställning, då skulle jag verkligen vara bland de orättfärdiga – de som gör orätt mot sig själva genom att förtala andra och mot andra genom att förödmjuka dem."

Profeten Nuh försvarar här de fattiga troende som hans folk hånade, och han vägrar att anpassa sig till folkets arroganta synsätt. Han gör klart att han inte har någon makt eller kunskap utöver det som Gud har gett honom, och att han inte kan bedöma människor efter deras yttre omständigheter eller sociala status.

Lärdomar och insikter från versen:

• En sann profet och en sann människa erkänner sina begränsningar och påstår inte sig ha egenskaper som endast tillkommer Gud, såsom kunskap om det dolda eller fullständig kontroll över försörjningen.
• Människor ska inte bedömas efter sin rikedom, status eller utseende, utan efter sin tro och uppriktighet inför Gud.
• Ödmjukhet inför Gud och gentemot människor är en central dygd i islam. Den som förödmjukar andra eller ser ner på dem begår en orättvisa som strider mot islams anda.
• Versen lär oss att vi inte ska låta våra egna begränsade uppfattningar styra vår syn på andra, utan vi ska överlåta domen om människors inre till Gud, som känner allt.
• Den visar också profetens höga moral, då han försvarar de svaga och vägrar att svika dem för att vinna de mäktigas gunst – en bestående läxa för alla som bär budskapet om sanning och rättvisa.