Sura Al-Kahf — Vers 102

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "Abbādī" (عبادي): Mina tjänare – syftar på änglarna, profeterna (såsom ʿĪsā och ʿUzayr) och även djävlarna, som de otroende tog som beskyddare och dyrkade.
• "Awliyāʾ" (أولياء): Beskyddare, hjälpare eller gudomar som man vänder sig till.
• "Aʿtadnā" (أعتدنا): Vi har förberett och gjort redo.
• "Nuzulan" (نزلاً): En plats där man tas emot, en boning eller ett vilorum – här i straffets bemärkelse.

Tolkning av versen:

Denna vers vänder sig till dem som förnekar Guds enhet och tar andra som beskyddare vid sidan av Honom. Den frågar dem med förundran och tillrättavisning: Trodde de verkligen att de kunde ta Mina tjänare – såsom änglar, profeter eller andra skapade varelser – som gudomar och beskyddare istället för Mig, utan att de skulle få konsekvenser? Inbillade de sig att detta skulle gå dem förbi eller att de skulle slippa straff? Sanningen är att Vi har förberett helvetets eld för de otroende som en slutgiltig boning och ett mottagande som väntar dem. Denna eld är redo för dem, precis som en värd förbereder en plats för sina gäster – men här är det en plats av lidande och förnedring.

Lärdomar från versen:

• Versen varnar för att ta någon eller något som beskyddare eller dyrkansobjekt vid sidan av Allah, oavsett om det är änglar, profeter eller andra varelser – allt detta är avgudadyrkan som leder till helvetet.
• Den visar att Allahs makt är fullständig; Han har allt förberett för att straffa dem som förnekar Honom, vilket bekräftar Hans rättvisa.
• Den påminner oss om att ingen skapad varelse, hur ädel den än må vara, förtjänar att dyrkas eller tas som beskyddare – endast Allah, Skaparen, är värdig all tillbedjan.
• Versen inger hopp för de troende genom att visa att de otroendes planer är meningslösa, och att Allahs dom alltid är sann och oundviklig.
• Den uppmanar människan att reflektera över sitt val: Vem tar hon som beskyddare? Den som väljer Allah får en ädel belöning, medan den som väljer andra får ett fruktansvärt öde.