Sura Taha — Vers 86

Förklaring av viktiga ord i versen:

• Asifan (أَسِفًا): Mycket ledsen och bedrövad, fylld av sorg och förtvivlan.
• Al-ʿAhd (الْعَهْد): Tiden för Moses frånvaro från sitt folk, som var fyrtio nätter.
• Yaḥilla (يَحِلَّ): Att något ska drabba och bli nödvändigt, det vill säga att vreden ska komma över dem.
• Akhlaftum mawʿidī (أَخْلَفْتُم مَّوْعِدِي): Ni bröt ert löfte till mig att förbli på rätt väg tills jag återvände.

Tolkning av versen:

Moses återvände till sitt folk från mötet med sin Herre, fylld av ilska över deras dyrkan av kalven och djupt bedrövad över deras handling. Han sade till dem: "Mitt folk! Gav inte er Herre er ett gott och sant löfte om att uppenbara Toran för er och föra er till paradiset? Var det så att tiden för min frånvaro blev för lång för er, så att ni tröttnade och glömde löftet? Eller ville ni med det ni gjorde – att dyrka kalven – att Guds vrede och straff skulle drabba er? Därför bröt ni ert löfte till mig att förbli trogna och lydiga tills jag återvände till er."

Lärdomar och budskap från versen:

1. Vikten av tålamod och uthållighet i väntan på Guds löften: Versen lär oss att en troende inte ska bli otålig eller tvivla när Guds hjälp eller utlovade belöning dröjer, utan förbli ståndaktig i lydnad och tillit.
2. Att bryta löften är en allvarlig synd: Moses förebråelse till sitt folk visar hur allvarligt det är att bryta sina åtaganden, särskilt när det gäller löften gentemot Gud och Hans profeter.
3. Ilska och sorg över synd är ett tecken på sann tro: Profeten Moses reaktion speglar en sann ledares kärlek till sitt folk – han blev inte likgiltig inför deras misstag, utan kände djup smärta och vrede för deras skull, vilket visar på omsorg och medkänsla.
4. Varning för att orsaka Guds vrede: Versen påminner oss om att vissa handlingar kan leda till Guds missnöje och straff, och att vi måste vara vaksamma på våra val för att undvika det som väcker Hans vrede.
5. Guds löften är alltid sanna och goda: Oavsett hur lång tid det tar, är Guds löften till de troende alltid uppfyllda, och vi bör hålla fast vid hoppet och inte ge vika för otro eller misströstan.