Sura Sad — Vers 12

Ordens betydelser:

• قَوْمُ نُوحٍ (Noas folk): Det folk som sändes till profeten Noa (Nuh), fred vare med honom.
• عَادٌ (Ad): Ett forntida arabiskt folk som sändes till profeten Hud, fred vare med honom.
• فِرْعَوْنُ ذُو الْأَوْتَادِ (Farao med pluggarna/pålarna): Farao som hade starka byggnadsverk och även torterade människor genom att binda dem vid pålar.

Tolkning av versen:

I denna vers tröstar Allah sin profet Muhammed, frid och välsignelser vare med honom, och förklarar att de som förnekar honom från Quraysh inte är de första som gör så. Före dem förnekade Noas folk sin profet, och de drunknade alla i syndafloden. Likaså förnekade folket Ad, som var kända för sin styrka och sina höga byggnader, sin profet Hud, och de förstördes genom en fruktansvärd vind. Dessutom förnekade Farao, som hade enorm makt och starka byggnadsverk, och som plågade människor genom att spika fast dem vid pålar, sin profet Moses, och han dränktes i havet tillsammans med sin armé. Dessa tidigare folk var starkare och mäktigare än Quraysh, men deras styrka hjälpte dem inte mot Allahs straff när de förkastade sanningen.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Att bli förnekad av sitt folk är inget nytt för profeterna – alla Guds sändebud har mött motstånd, vilket ger tröst och styrka åt den troende som följer sanningen.
2. Makt, rikedom och starka byggnadsverk skyddar inte mot Allahs straff när man förkastar Hans budskap – detta lär oss att ödmjukhet inför Allah är viktigare än världslig styrka.
3. Versen visar på Allahs rättvisa: Han straffar de orättfärdiga oavsett hur mäktiga de är, och Han försvarar alltid sina profeter och de troende.
4. Den uppmanar oss att inte ge upp när vi möter motstånd i att sprida gott och sanning, ty vägen till framgång ligger i tålamod och tillit till Allah, precis som profeterna före oss.