Sura Sad — Vers 32

Förklaring av några ord i versen:

• "Aḥbabtu" – jag älskade eller föredrog.
• "Al-Khayr" – här avses det goda, och med detta menas i detta sammanhang hästarna, som är en form av rikedom och gods.
• "ʿAn dhikri rabbī" – från åminnelsen av min Herre, det vill säga från bönen (ʿaṣr-bönen).
• "Tawārat" – den gömde sig och försvann.
• "Al-Ḥijāb" – det som döljer, här syftar det på nattens mörker.

Tolkning av versen:

Profeten Sulaymān (Salomo), frid vare med honom, fick en dag ädla och snabba hästar visade för sig på eftermiddagen. Han blev så upptagen av att betrakta dem att han missade ʿaṣr-bönen (eftermiddagsbönen) – och solen hann gå ner innan han hann be den i rätt tid. När han insåg detta, ångrade han sig djupt och sade: "Jag har föredragit kärleken till det goda – det vill säga hästarna och rikedomen – framför åminnelsen av min Herre, tills solen gömde sig bakom nattens mörker." Han erkände därmed sitt misstag och visade sin ånger inför Allah. Därefter befallde han att hästarna skulle föras tillbaka, och han började stryka över deras ben och halsar – enligt vissa tolkningar som ett tecken på att han offrade dem för Allahs skull, eller som ett uttryck för hans sorg över att de distraherat honom från bönen.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Bönens höga status: Versen visar att även en profet som Sulaymān, som fått stor makt och rikedom, kunde bli distraherad – men att det viktigaste är att man ångrar sig och återvänder till Allah. Bönen är en av de viktigaste handlingarna i islam, och ingen världslig angelägenhet får ta över dess tid.
2. Ödmjukhet och självrannsakan: Sulaymān erkände sitt misstag öppet och bad inte om ursäkter. Detta lär oss att en sann troende alltid granskar sig själv och snabbt vänder tillbaka till Allah när man begått ett fel.
3. Rikedom och världsliga ting är en prövning: Hästarna var en välsignelse från Allah, men de blev också en distraktion. Detta påminner oss om att allt vi äger – pengar, egendom, familj – är en prövning. Det gäller att använda dessa gåvor på ett sätt som behagar Allah och inte låter dem hindra oss från våra religiösa plikter.
4. Ångerns dörr är alltid öppen: Sulaymāns omedelbara ånger och hans handling att ge bort hästarna visar att uppriktig ånger – följd av goda handlingar – är en väg till Allahs förlåtelse. Ingen är ofelbar, men den som vänder tillbaka till Allah finner Honom förlåtande och barmhärtig.
5. Kärleken till det goda ska inte övervinna kärleken till Allah: Versen lär oss att prioritera rätt. Kärleken till Allah och Hans åminnelse måste alltid komma före kärleken till världsliga ting, hur ädla eller värdefulla de än må vara.