Sura An-Nisa — Vers 171

Förklaring av några ord i versen:

• Lā taghlū (لا تغلوا): Överskrid inte gränserna, överdriv inte i religionen.
• Kalamatuhu (وكلمته): Hans Ord, det vill säga Guds ord "Var!" (Kun) genom vilket Jesus skapades utan far.
• Rūḥun minhu (وروح منه): En ande från Honom, en ära och upphöjelse från Allah, inte en del av Honom.
• Thalāthah (ثلاثة): Tre, det vill säga treenigheten (Fadern, Sonen och den Helige Ande).
• Intahū (انتهوا): Upphör, avsluta detta påstående.
• Wakīlan (وكيلا): Beskyddare, förvaltare och den som tar hand om allt.

Tolkning av versen:

O ni som har fått Skriften (kristna och judar)! Överskrid inte gränserna i er religion och säg ingenting om Allah förutom sanningen. Överdriv inte i fråga om Jesus (Isa), såsom att påstå att han är Guds son eller att han är Gud själv. Säg inte heller om Allah det som inte är sant, såsom att Han har en maka eller ett barn.

Sanningen är att Messias, Jesus, son till Maria, endast är Allahs sändebud. Han skapades genom Allahs Ord, som Han sände med ängeln Gabriel till Maria – ordet "Var!" (Kun), och han blev till. Han är också en ande från Allah, vilket är en ära och utmärkelse från Honom, inte en del av Honom eller en gudomlig egenskap.

Tro därför på Allah och på alla Hans sändebud utan att skilja mellan dem. Säg inte att gudarna är tre (Fadern, Sonen och den Helige Ande). Upphör med detta påstående – det är bättre för er i denna värld och i det eviga livet. Allah är endast en enda Gud, Han är upphöjd och ren från att ha ett barn. Allt som finns i himlarna och på jorden tillhör Honom som Hans skapelse och egendom. Hur skulle Han då kunna ha ett barn bland dem? Allah är tillräcklig som beskyddare och förvaltare över allt, så förlita er på Honom ensam.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Måttfullhet i religionen: Versen förbjuder överdrift i religionen, oavsett om det gäller dyrkan, tro eller människors status. Måttfullhet är islams väg – varken försummelse eller överdrift.
2. Sanningen om Jesus: Versen klargör Jesus sanna ställning – han är en ärad profet och sändebud, skapad genom Guds ord, men han är varken Gud eller Guds son. Detta skyddar tron från både förnekelse och överdrift.
3. Ren monoteism (Tawhid): Versen betonar Guds absoluta enhet och renhet från alla brister, såsom att ha en maka eller ett barn. Detta är kärnan i islamisk tro – att dyrka Allah ensam utan någon medhjälpare eller like.
4. Respekt för alla sändebud: Versen uppmanar till att tro på alla Guds sändebud utan att särskilja mellan dem. Detta lär oss att visa respekt för alla profeter, från Adam till Muhammad, frid vare med dem alla.
5. Att säga sanningen om Gud: Versen lär oss att alltid tala sanning om Allah och inte tillskriva Honom egenskaper som inte passar Hans majestät och fullkomlighet.
6. Förtröstan på Allah: Versen avslutas med att Allah är tillräcklig som beskyddare och förvaltare. Detta ingjuter lugn och trygghet i hjärtat – den som förlitar sig på Allah har funnit den starkaste grunden.