Sura Ar-Rahman — Vers 69

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "آلَاء" (ālāʾ): Guds otaliga välsignelser och nådegåvor. Ordet används i plural och omfattar alla de yttre och inre välsignelser som Gud har skänkt sina skapelser.
• "رَبِّكُمَا" (rabbikumā): Er Herre, med syftning på både människor (ins) och jinn (jinn) tillsammans, eftersom versen tilltalar båda dessa två skapelsegrupper.
• "تُكَذِّبَانِ" (tukadhdhibāni): Förnekar ni båda, det vill säga ni båda (människor och jinn) som gemensamt tilltalas.

Tolkning av versen:

I denna vers vänder sig Gud, den Upphöjde, med en retorisk fråga till både människor och jinn: "Vilken av er Herres välsignelser kan ni båda förneka?" Detta är en fråga som framförs i förundrans och tillrättavisningens form, där Gud påminner sina skapelser om att de inte kan förneka någon av Hans välsignelser, eftersom de är omgivna av dem från alla håll. Välsignelserna är så många och uppenbara att de inte kan förnekas eller bestridas – varken genom att säga att de inte finns, eller genom att tillskriva dem någon annan än Gud.

Frågan upprepas flera gånger i denna sura efter att Gud har räknat upp olika välsignelser – såsom skapelsen av himlarna och jorden, solen och månen, fruktträd och välsmakande föda, samt paradisets njutningar för de troende. Varje gång en välsignelse nämns, följer frågan: "Vilken av er Herres välsignelser kan ni båda förneka?" Detta för att väcka människans och jinnens samvete, så att de erkänner Guds välgärningar och tackar Honom för dem.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Tacksamhetens betydelse: Versen lär oss att vi ständigt bör reflektera över Guds välsignelser i våra liv och tacka Honom för dem, istället för att försumma dem eller ta dem för givna.
2. Guds välsignelser är omöjliga att förneka: När en människa betraktar sin omgivning – från sin egen kropp till naturen omkring sig – inser hon att dessa välsignelser är så uppenbara att ingen förnuftig människa kan förneka dem.
3. Islam uppmanar till medvetenhet: Versen väcker människans medvetenhet om sin Skapare och får henne att känna ödmjukhet inför Honom, vilket leder till ett liv i lydnad och hängivenhet.
4. Allas ansvar: Genom att tilltala både människor och jinn visar versen att alla skapelser är ansvariga inför Gud och att ingen har ursäkt för att förneka Hans välsignelser eller Hans existens.
5. Kärlek till Gud: När en människa inser hur många välsignelser hon har fått, fylls hennes hjärta med kärlek till Gud, vilket driver henne att närma sig Honom genom goda handlingar och uppriktig tillbedjan.