Sura Al-An'am — Vers 164

Förklaring av några ord i versen:

• "Rabban" (رَبًّا): Herre, vårdare och uppfostrare som styr allt.
• "Taksibu" (تَكْسِبُ): Förvärvar, det vill säga handlingar som en person utför.
• "Taziru" (تَزِرُ): Bär eller lastar.
• "Wizr" (وِزْر): Synd eller börda.
• "Marji'ukum" (مَرْجِعُكُمْ): Er återvändo.
• "Tukhlifun" (تَخْتَلِفُونَ): Tvistar eller är oense om.

Tolkning av versen:

Säg, o Muhammad, till dessa avgudadyrkare: "Skulle jag söka någon annan än Allah som Herre och vårdare, när Han är Herre över allting och ingen annan har någon verklig herravälde?" Allah är den som skapade allt, äger allt och styr över allt, medan allt annat är Hans skapelser och tjänare. Därefter förklarar versen att ingen själ bär på en annans synd; varje människa får skörda frukten av sina egna handlingar – gott som ont. Ingen kan ta på sig en annans börda eller synd, och ingen oskyldig straffas för en annans brott. Sedan, på uppståndelsens dag, kommer ni alla att återvända till er Herre, och Han kommer att berätta för er om det som ni tvistade om i denna värld – Han kommer att skilja den sanne från den falske och belöna eller straffa var och en enligt sina handlingar.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Ren monoteism: Versen lär oss att Allah ensam är värd att dyrkas och vända sig till, eftersom Han är Herre över allt. Inget annat kan ge nytta eller skada utan Hans vilja.
2. Individuellt ansvar: Varje människa bär ansvaret för sina egna handlingar – detta uppmuntrar till rättfärdighet och avhållsamhet från synd, och inger hopp om att ingen orättvisa sker i Allahs dom.
3. Rättvisa och hopp: Eftersom ingen bär en annans synd, är Allahs rättvisa fullkomlig. Detta gör att den troende känner trygghet och förtröstan på att Allahs dom alltid är rättvis.
4. Medvetenhet om det eviga livet: Påminnelsen om återvändandet till Allah på uppståndelsens dag får människan att leva medvetet och sträva efter det som behagar Allah, samt att söka sanningen i tvistefrågor istället för att följa sina egna begär.