Sura Al-Bayyina — Vers 4

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "De som fått Skriften" (alladhīna ūtū l-kitāb): Här avses judarna och de kristna, de som fått Tora och Evangeliet.
• "Åtskildes" (tafarraqa): De splittrades och blev oense, trots att de tidigare var eniga.
• "Det klara beviset" (al-bayyinah): Profeten Muhammed (frid vare med honom) med den tydliga sanningen och de klara tecknen som bekräftade hans profetia.

Tolkning av versen:

De som fått Skriften – judar och kristna – var inte oense om sanningen förrän efter att det klara beviset hade kommit till dem. Innan Profeten Muhammed (frid vare med honom) sändes, var de eniga om att en sista profet skulle komma, och de fann hans beskrivning i sina egna skrifter. De väntade på honom och var övertygade om att han skulle vara sann. Men när han sändes med de tydliga bevisen och de klara tecknen, splittrades de i sina åsikter om honom. En del trodde på honom och följde honom, medan andra förnekade honom av avundsjuka och högmod, trots att de visste att han var den utlovade profeten. Deras oenighet handlade alltså inte om okunskap, utan om envishet och ovilja att acceptera sanningen efter att den hade blivit uppenbar för dem.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Sanningens tydlighet: När sanningen kommer med klara bevis, finns det ingen ursäkt för att förneka den. Allah har gett människan tillräckligt med vägledning för att kunna skilja rätt från fel.
2. Vikten av uppriktighet: Oenighet som uppstår av avundsjuka eller personliga intressen leder till splittring, medan uppriktighet inför Allah leder till enighet och harmoni.
3. Profetens (frid vare med honom) sanningsenlighet: Versen bekräftar att Profeten Muhammed (frid vare med honom) är den utlovade profeten som nämndes i tidigare skrifter, vilket stärker tron på islams sanning.
4. Uppmaning till eftertanke: Vi uppmanas att inte vara som de som förnekade sanningen efter att den blev tydlig för dem, utan att ödmjukt acceptera Allahs vägledning och följa den med uppriktighet.
5. Islams budskap är för alla: Versen visar att islams budskap är en fortsättning på den gudomliga vägledningen som sändes till tidigare profeter, och att den är avsedd att förena mänskligheten i tro och goda handlingar.