Sura Al-Anbiya — Vers 29

Förklaring av viktiga ord:

• "Min dūnihi" (مِن دُونِهِ): innebär "vid sidan av Honom" eller "utöver Honom", det vill säga att göra anspråk på gudomlighet utöver Allah.
• "Najzīhi" (نَجْزِيهِ): betyder "Vi ska belöna/straffa honom" – här i betydelsen straff.
• "Adh-Ẓālimīn" (الظَّالِمِينَ): de orättfärdiga, det vill säga de som begår shirk (avgudadyrkan) och placerar saker på fel plats.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers klargör en grundläggande sanning om Guds renhet från alla brister och Hans absoluta exklusivitet i gudomlighet. Versen riktar sig till alla varelser, inklusive änglarna, som är de ädlaste av skapelserna. Om någon – även en ängel – skulle påstå: "Jag är en gud vid sidan av Allah", som en hypotetisk möjlighet, så skulle straffet för detta påstående vara helvetets eld. Detta är en varning som understryker allvaret i att göra anspråk på gudomlighet eller att tillskriva någon annan gudomliga egenskaper.

Allah säger att detta straff är detsamma som Han ger alla orättfärdiga som begår shirk – de som placerar gudomlighet och dyrkan på fel plats, genom att rikta dyrkan till andra än Allah. Poängen är att ingen – oavsett hur hög position eller status den har hos Allah – kan undgå straffet om de gör anspråk på gudomlighet. Detta visar att Allahs rättvisa är absolut och att ingen är undantagen från Hans lag.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs exklusiva rätt till dyrkan: Versen lär oss att dyrkan och gudomlighet uteslutande tillhör Allah, och att ingen – inte ens änglarna – har rätt att göra anspråk på detta.
2. Allahs rättvisa är fullkomlig: Straffet för shirk är detsamma för alla, oavsett varelse eller status. Detta inger hopp om rättvisa och trygghet i att ingen orättvisa sker hos Allah.
3. Allahs renhet från alla brister: Genom att nämna denna hypotetiska situation visar versen att Allah är långt upphöjd över att ha någon medgud eller partner.
4. Vikten av att vakta sin tunga och sitt hjärta: En muslim bör vara noga med sina ord och sin tro, och aldrig yttra eller tro på något som motsäger tawhid (Guds enhet).
5. Nåden i att vara muslim: Denna vers påminner oss om den stora välsignelsen i att vara på den raka vägen, där vi dyrkar Allah ensam utan att tillskriva Honom några partners – en väg som leder till frälsning från helvetets eld.