Sura Al-Anbiya — Vers 30

Förklaring av några ord i versen:

• "Ratqan" (رَتْقًا): Betyder att något är sammanfogat och tätt sammanlänkat utan någon öppning eller spricka.
• "Fataqnāhumā" (فَفَتَقْنَاهُمَا): Vi skilde dem åt och spräckte sammanfogningen mellan dem.

Tolkning av versen:

Versens innebörd riktar sig till dem som förnekar Guds existens och Hans allmakt. Den frågar dem: Har de inte sett och insett att himlarna och jorden en gång var sammanfogade som en enda enhet, utan någon åtskillnad – varken regn från himlen eller växtlighet från jorden? Därefter skilde Vi dem åt genom Vår makt och skapade himlen som sju lager och jorden som sju lager. Vi sänkte regn från himlen och frambringade växter ur jorden. Vidare gjorde Vi allt levande – djur och växter – från vatten, ty vattnet är orsaken till allt liv. Trots att dessa tecken är tydliga och synliga för alla, vägrar de ändå att tro och erkänna Guds enhet och tillbe Honom ensam. Är de inte medvetna om detta? Varför tror de inte på det de ser med egna ögon?

Lärdomar och budskap från versen:

1. Versen bevisar Guds allmakt och Hans förmåga att skapa och förändra, vilket stärker tron hos den som begrundar.
2. Den uppmanar människan att använda sitt förstånd och sina sinnen för att betrakta naturen och universum som tecken på Skaparen.
3. Den visar att vatten är en grundläggande källa till allt liv, vilket är en vetenskaplig sanning som bekräftades av den moderna vetenskapen och som nämndes i Koranen för över fjortonhundra år sedan.
4. Versen fördömer envishet och förnekelse trots tydliga bevis, och uppmanar till ödmjukhet inför sanningen.
5. Den påminner om att allt i universum är skapat av Gud och att människan bör reflektera över detta för att närma sig Honom och leva i harmoni med skapelsen.