Sura Al-Qasas — Vers 23

Ord- och uttrycksförklaringar:

• وَرَدَ مَاءَ مَدْيَنَ: När han (Mūsā) nådde vattenkällan i Madyan, som var en brunn där människorna vattnade sina djur.
• أُمَّةً مِّنَ النَّاسِ: En stor grupp människor.
• تَذُودَانِ: De två kvinnorna höll tillbaka och avvärjde sina får från vattnet, så att de inte skulle blandas med folkets får.
• مَا خَطْبُكُمَا: Vad är ert ärende? / Vad är det med er?
• يُصْدِرَ الرِّعَاءُ: Tills herdarna har fört bort sina djur från vattnet och avslutat vattningen.

Tolkning av versen:

När Mūsā (frid vare med honom) nådde vattenkällan i Madyan, fann han en stor grupp människor som vattnade sina djur. Vid sidan av dem, på avstånd från folkmassan, fann han två kvinnor som höll tillbaka sina får från vattnet och väntade. Han kände medlidande med dem och frågade: "Vad är det med er? Varför vattnar ni inte era djur tillsammans med de andra?" De svarade: "Vi vattnar inte våra djur förrän herdarna har avslutat och fört bort sina djur, eftersom vi inte förmår att tränga oss fram bland männen. Vår far är en mycket gammal man som inte orkar vattna djuren själv, så vi måste göra det åt honom."

De två kvinnorna var alltså dygdiga och höll sig borta från männens sammankomster, och de väntade tålmodigt tills folkmassan hade lämnat platsen. Mūsā, som var stark och pålitlig, erbjöd sig då att hjälpa dem att vattna deras får, vilket visas i nästa vers.

Lärdomar och budskap från versen:

1. God moral och hjälpsamhet: Mūsā såg två svaga kvinnor i behov av hjälp och frågade genast om deras situation. Detta lär oss att en troende ska vara uppmärksam på andras behov och erbjuda sin hjälp utan att vänta på att bli tillfrågad.
2. Anständighet och avhållsamhet: De två kvinnornas beteende – att de höll sig borta från männen och inte blandade sig med dem – visar vikten av anständighet och att undvika situationer som kan leda till misstankar eller oegentligheter, särskilt för kvinnor.
3. Att ta ansvar och vara självständig: Trots att deras far var gammal och svag, tog de två kvinnorna på sig ansvaret att sköta fåren. Detta visar på vikten av att ta ansvar för sin familj och att inte vara en börda för andra när man kan hjälpa till.
4. Tålamod och väntan på rätt tillfälle: De väntade tålmodigt tills herdarna var klara, istället för att tränga sig fram. Detta lär oss att tålamod och att invänta rätt tillfälle är en dygd, och att man inte ska vara framfusig eller orsaka konflikter.
5. Kärlek till det goda: Mūsā, trots att han var trött efter sin långa resa, tvekade inte att hjälpa två svaga kvinnor. Detta visar att en sann troende alltid är redo att göra gott, oavsett egna omständigheter, och att Allah belönar den som hjälper andra i nöd.