Sura Al-'Ankabut — Vers 66

Ordens betydelser:

• لِيَكْفُرُوا – för att de ska förneka (otacksamt avvisa).
• بِمَا آتَيْنَاهُمْ – det som Vi har gett dem av välsignelser och gåvor.
• وَلِيَتَمَتَّعُوا – och för att de ska njuta (av det jordiska livets njutningar).
• فَسَوْفَ يَعْلَمُونَ – de ska snart få veta (konsekvenserna).

Tolkning av versen:

När de otroende befinner sig ute på havet och fruktar att drunkna, vänder de sig uppriktigt till Allah ensam och ber endast till Honom i sin nöd. Men när Han räddar dem och för dem tryggt till land, återvänder de till sin avgudadyrkan och glömmer den nåd de just erfarit. Deras beteende är motsägelsefullt – de erkänner Allahs enhet i stunder av fara, men förnekar Honom i stunder av trygghet och välstånd.

Denna vers förklarar att deras återgång till otrohet efter räddningen är ett medvetet val: de förnekar de välsignelser som Allah har skänkt dem – både i fråga om deras liv, hälsa och egendom – och de fortsätter att njuta av det jordiska livets lockelser utan att visa tacksamhet. Meningen med deras handlande är inte att de ska förbli i detta tillstånd för evigt, utan att de ska få sin tillfälliga njutning här i världen innan straffet kommer.

Avslutningen "de ska snart få veta" är ett hot och en varning från Allah. De kommer att få erfara konsekvenserna av sitt handlande – antingen i detta liv eller i det kommande, när de står inför det smärtsamma straffet på Domedagen. Då kommer de att inse hur förlorade deras handlingar var och hur dåraktigt deras val var att förneka den Nåderike.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Tacksamhet är en gudstjänst – Den som erkänner Allahs välsignelser och visar tacksamhet genom lydnad, ökar Allah sina gåvor för honom. Otacksamhet leder däremot till förlust och straff.
2. Människans svaghet i nöd – Versen visar att människan naturligt vänder sig till Allah när hon är i svårighet, men glömmer Honom i välstånd. Detta är en påminnelse om att upprätthålla samma hängivenhet i både med- och motgång.
3. Allahs tålamod och rättvisa – Trots människans otrohet och otacksamhet ger Allah henne tid att njuta av det jordiska livet. Men Hans straff är säkert för dem som envisas i otro – ingen kan undkomma Hans rättvisa.
4. Världens njutningar är tillfälliga – Det jordiska livets lockelser är kortvariga och bedrägliga. Den kloke inser att det eviga livet är det som verkligen betyder något och förbereder sig för det genom tro och goda handlingar.
5. Uppriktighet i alla situationer – En troende bör vara konsekvent i sin dyrkan av Allah – inte bara i nöd och svårighet, utan även i trygghet och välstånd. Detta är tecknet på sann och mogen tro.