Sura Al-'Ankabut — Vers 65

Ordens betydelser:

• الْفُلْكِ (al-fulk): skeppet eller båten som färdas på havet.
• مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ (mukhliṣīna lahu al-dīn): att de riktar sin bön och tillbedjan enbart till Allah, utan att blanda in någon annan i den.
• نَجَّاهُمْ (najjāhum): räddade dem från drunkning och faror.

Tolkning av versen:

När dessa avgudadyrkare stiger ombord på skeppet och befinner sig mitt ute på havet, med vågorna som hotar att sänka dem och döden som närmar sig, då glömmer de sina avgudar och vänder sig med uppriktig hängivenhet endast till Allah. De ber Honom ensam att rädda dem, utan att åkalla någon annan vid Hans sida. Men när Allah i Sin barmhärtighet för dem tryggt till land och faran är över, återvänder de genast till sin avgudadyrkan och blandar åter in andra i tillbedjan tillsammans med Honom. Detta visar på deras motsägelsefulla hållning: de erkänner Allahs enhet i nödens stund, men förnekar den i trygghetens stund. Deras otro efter räddningen är ett otacksamt svar på den välsignelse Allah skänkte dem – både i fråga om deras liv och deras egendom. De får njuta av det jordiska livet en kort tid, men snart ska de få veta vilket fruktansvärt straff som väntar dem på uppståndelsens dag. Detta är en varning och ett hot mot dem som vänder ryggen åt Allah efter att ha erfarit Hans räddning.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Människans naturliga instinkt (fitrah) är att vända sig till Allah i svåra stunder, även om hon i vardagen försummar Honom – detta bevisar att erkännandet av Allahs enhet ligger djupt rotat i varje människa.
• Versen uppmanar oss att vara uppriktiga mot Allah inte bara i nödens stund, utan även i trygghetens och välståndets dagar, så att vår tro blir stadig och inte sviker oss när omständigheterna förändras.
• Den varnar för otacksamhet mot Allahs välsignelser och påminner oss om att den sanna framgången ligger i att förbli Allah trogen både i medgång och motgång.
• Den lär oss att Allahs räddning från faror är en påminnelse om Hans närvaro och omsorg, vilket borde föra oss närmare Honom snarare än att få oss att glömma Honom.