Sura Adh-Dhariyat — Vers 2

Ordens betydelser:

• فَالْحَامِلَاتِ (al-ḥāmilāt): De som bär, det vill säga molnen som bär på vatten.
• وِقْرًا (wiqran): En tung börda, det vill säga den stora mängden vatten som molnen bär.

Tolkning av versen:

Efter att Gud i den föregående versen svurit vid vindarna som sprider damm och stoft, fortsätter Han här att svära vid molnen som bär på en tung börda av vatten. Dessa moln fylls med regnvatten som är en välsignelse för jorden och allt levande. Genom att nämna dessa naturfenomen vill Gud rikta människornas uppmärksamhet mot Hans makt och omsorg om skapelsen. Molnen som färdas över himlen, tunga av vatten, är ett tydligt tecken på Guds förmåga att ge liv åt död jord och att sända regn som gör marken fruktbar. Detta är en del av Guds ed som inleds i versen innan, där Han bekräftar att det som utlovats – uppståndelsen och räkenskapen – är sant och oundvikligt.

Lärdomar och insikter:

• Versen lär oss att se på naturen omkring oss som tecken på Guds storhet och makt. Molnen som bär på regn är inte en slump, utan en del av Guds perfekta skapelse och Hans omsorg om sina varelser.
• Den påminner oss om att Gud, som förmår att sända regn från himlen och ge liv åt död jord, också har makt att återuppväcka de döda och hålla räkenskap. Den som kan skapa liv ur död jord kan också skapa liv på nytt.
• Versen ingjuter hopp och trygghet i hjärtat hos den troende, då den visar att ingenting är omöjligt för Gud, och att Hans löften är sanna och säkra.
• Den uppmanar oss att vara tacksamma för Guds välsignelser, som regnet som ger näring åt jorden och gör livet möjligt, och att använda dessa gåvor på ett sätt som behagar Honom.