Sura An-Nazi'at — Vers 39

Ordens betydelser i versen:

• الْجَحِيمَ (al-Jahīm): Den intensivt flammande elden, en av benämningarna på helvetet.
• الْمَأْوَى (al-Ma'wā): Tillflyktsorten, den plats där man vistas och tar sin boning.

Tolkning av versen:

Efter att ha beskrivit de två grupperna på Domedagen – de rättfärdiga och de upproriska – klargör denna vers ödet för dem som valt olydnad. För den som gjort uppror mot sin Herres befallningar, förkastat sanningen och föredragit det jordiska livets njutningar framför det eviga livets välsignelser, väntar ett fruktansvärt slut. Hans slutliga tillflyktsort och permanenta boning är den flammande elden, Jahīm, som ingen flyktväg finns ifrån. Denna vers betonar att valet i detta liv direkt avgör vistelseorten i nästa – ingen mellanväg finns för den som medvetet vänt sig bort från sin Skapares vägledning.

Lärdomar och insikter från versen:

• Människans slutdestination är inte en slump; den är en direkt följd av hennes val och handlingar här i livet. Den som sätter världsliga begär före Guds behag måste vara beredd på konsekvenserna.
• Versen inger en allvarlig varning som väcker hjärtat ur likgiltighet – den påminner om att ingen handling är utan betydelse och att ingen kan undkomma Guds rättvisa.
• Den visar på Guds fullkomliga rättvisa; Han straffar inte någon orättvist, utan ger var och en vad denne förtjänat genom sina egna val.
• För den troende blir denna vers en drivkraft att ständigt omvärdera sina prioriteringar – att inte låta det tillfälliga jordiska livet överskugga det eviga målet, och att söka Guds nåd genom lydnad och uppriktig omvändelse innan det är för sent.