Sura Yusuf — Vers 40

Ordens betydelser:

• Asmā’ (أسماء): namn eller benämningar utan verklig innebörd.
• Sulṭān (سلطان): bevis, auktoritet eller argument från Gud.
• Dīn al-Qayyim (الدين القيم): den rätta, raka och oföränderliga religionen.

Tolkning av versen:

Profeten Yusuf (fred vare med honom) vänder sig till sina två fängselskamrater och förklarar för dem att det de dyrkar istället för Allah – de avgudar och föreställningar de håller fast vid – inte är något annat än tomma namn som de själva och deras förfäder har hittat på. Dessa namn har ingen verklighet bakom sig, och de har ingen gudomlig egenskap. Allah har inte gett något bevis eller någon auktoritet för att dessa föremål eller varelser ska dyrkas. Allt styre och all makt tillhör endast Allah, och ingen annan har någon del i detta. Han har befallt att människor inte ska dyrka någon annan än Honom. Detta – att enbart dyrka Allah – är den raka och sanna religionen, den som är fri från avvikelser och fel. Men de flesta människor förstår inte denna sanning, och därför fortsätter de i sin okunnighet och dyrkar det som varken skadar eller gagnar dem.

Lärdomar och budskap:

• Avgudadyrkan bygger på tomma namn och påhittade föreställningar, inte på verklighet eller bevis.
• Allah ensam har rätten att styra och befalla, och ingen annan delar denna makt.
• Kärnan i islam är ren monoteism – att rikta all dyrkan till Allah utan mellanhänder.
• Den rätta vägen är tydlig och rak, men många människor vänder sig bort på grund av okunskap och efterföljande av förfädernas vanor.
• Denna vers uppmanar oss att använda vårt förnuft och söka sanningen istället för att blint följa traditioner som saknar grund.