Sura An-Nur — Vers 26

Förklaring av några ord i versen:

• الْخَبِيثَاتُ (al-khabīthāt): De onda och orena – här syftar det på onda kvinnor, onda ord och onda handlingar.
• الْخَبِيثُونَ (al-khabīthūn): De onda och orena männen – och även onda ord och handlingar.
• الطَّيِّبَاتُ (aṭ-ṭayyibāt): De goda och rena – här syftar det på goda kvinnor, goda ord och goda handlingar.
• الطَّيِّبُونَ (aṭ-ṭayyibūn): De goda och rena männen – och även goda ord och handlingar.
• مُبَرَّءُونَ (mubarraʾūn): Frikända och renade från anklagelser.
• رِزْقٌ كَرِيمٌ (rizqun karīm): En ädel och generös försörjning – det vill säga paradiset.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers fastställer en djup sanning om hur tingens natur hänger samman: det onda och orena hör samman med det onda och orena, och det goda och rena hör samman med det goda och rena. Onda kvinnor passar ihop med onda män, och onda män passar ihop med onda kvinnor. På samma sätt passar goda kvinnor ihop med goda män, och goda män ihop med goda kvinnor. Detta gäller inte bara människor utan även ord och handlingar – onda ord och handlingar kommer från onda människor, medan goda ord och handlingar kommer från goda människor.

Versens sammanhang handlar om förtalet mot ʿĀʾishah (må Allah vara nöjd med henne), då hycklare spred lögner om henne. Allah förklarar här att de goda och rena – som profeten Muḥammad (frid vare med honom) och hans hustru ʿĀʾishah – är fullständigt oskyldiga till de anklagelser som de onda och orena männen och kvinnorna spred om dem. Dessa goda människor är frikända från allt sådant förtal, och för dem finns förlåtelse från Allah för deras synder, samt en ädel och generös försörjning – paradiset – som belöning för deras tålamod och renhet.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Renhet och godhet hör samman: En människas inre tillstånd återspeglas i hennes ord och handlingar. Den som är god och ren i sitt hjärta talar gott och handlar gott, medan den som är ond och oren visar det genom sitt tal och sina handlingar.
2. Skydd för de oskyldiga: Versen ger en stark tröst för alla som blir orättvist anklagade – Allah känner sanningen och kommer att frikänna de oskyldiga, precis som Han frikände ʿĀʾishah och profeten (frid vare med honom).
3. Undvik förtal och lögner: Versen varnar för att sprida onda ord om andra, särskilt om goda människor. Sådana handlingar hör till de ondas natur och leder till Allahs vrede.
4. Paradiset som belöning för de goda: De som är goda och rena, och som uthärdar prövningar med tålamod, får en ädel belöning – paradiset – där de får allt gott och all ära.
5. Islam värnar om människors heder: Denna vers visar hur islam skyddar människors rykte och heder, och hur allvarligt det är att anklaga oskyldiga människor för det de inte har gjort. Detta är en del av islams fullkomliga rättvisa och omsorg om samhällets moral.