Sura Ash-Shu'ara — Vers 49

Ordens betydelser:

• آمَنْتُمْ لَهُ – Ni tror på honom (Mūsā).
• آذَنَ لَكُمْ – Jag ger er tillåtelse.
• لَكَبِيرُكُمُ – Er mästare/ledare.
• مِنْ خِلَافٍ – Växelvis, dvs. höger hand med vänster fot eller tvärtom.
• لَأُصَلِّبَنَّكُمْ – Jag ska korsfästa er.

Tolkning av versen:

När trollkarlarna föll ner i prostration och förklarade sin tro på Mūsās Herre, blev Farao ursinnig och vände sig till dem med förebråelse och hot. Han sade: "Tror ni på honom innan jag har gett er tillåtelse?!" Han anklagade dem för att ha konspirerat med Mūsā i förväg och påstod att Mūsā var deras lärare i magi, som hade lärt dem denna konst, och att de tillsammans hade planerat att störta honom och ta makten från honom. Därefter hotade han dem med ett fruktansvärt straff: "Ni ska snart få veta!" – Han lovade att hugga av deras händer och fötter växelvis (höger hand med vänster fot, eller vänster hand med höger fot) och därefter korsfästa dem alla tillsammans som ett avskräckande exempel.

Faraos ord var dock tomma hot, ty trollkarlarna hade redan smakat trons sötma och insett sanningen genom de tydliga tecknen de bevittnat. De var fast beslutna att stå fasta vid sin tro, oavsett vilka lidanden de utsattes för.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Sanningens kraft övervinner rädsla: Trollkarlarna, som tidigare var Faraos lojala tjänare, valde sanningen framför världslig makt och rikedom, trots hotet om ett grymt straff. Detta visar att när hjärtat fylls av tro, blir världsliga hot betydelselösa.
2. Förtryckarens desperation: Faraos reaktion avslöjar hans svaghet och rädsla för att förlora sin auktoritet. Hans anklagelser och hot var ett tecken på hans hjälplöshet inför sanningens uppenbarelse.
3. Tro kräver uppoffring: Denna vers lär oss att vägen till sanning ofta kräver uppoffringar, och att den som är sann i sin tro är beredd att offra allt för Allahs skull.
4. Allah belönar de ståndaktiga: Historien om trollkarlarna är ett evigt exempel på hur Allah upphöjer dem som väljer Honom, och hur Han ger dem styrka att stå emot förtryck. Deras slut blev paradiset, medan Faraos slut blev förnedring och undergång.
5. Varning för högmod och arrogans: Faraos arrogans och hans vägran att erkänna sanningen, trots alla tecken, är en varning för alla som sätter sin egen makt och stolthet över Guds vägledning.