Sura Al-Imran — Vers 80

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "Arbāban" (أَرْبَابًا): Plural av "rabb" (herre/herrar). Här avses att ta någon som herre att dyrka och lyda i stället för Allah.
• "Aya'murukum" (أَيَأْمُرُكُم): Fråga som uttrycker häpnad och förnekande – dvs. "Skulle han verkligen befalla er...?"
• "Kufr" (الْكُفْر): Otro, att förneka Allah och Hans budskap.

Tolkning av versen:

Det är inte möjligt eller passande för en profet som fått uppenbarelse och kunskap från Allah att befalla människor att ta vare sig änglarna eller profeterna som herrar att dyrka vid sidan av Allah. Detta var något som vissa grupper bland de tidigare folken gjorde – exempelvis quraysh som påstod att änglarna var Allahs döttrar, och bland judar och kristna som tog 'Uzayr respektive Jesus som herrar. En profet är sänd för att kalla människor till att dyrka Allah ensam, känna Honom och följa Hans lagar – inte för att leda dem till avgudadyrkan. Versen avslutas med en retorisk fråga som uttrycker häpnad: Skulle en profet befalla er att begå otro efter att ni har underkastat er Allah och blivit muslimer? Detta är fullständigt orimligt och omöjligt.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Profeterna är sända för att vägleda människor till ren monoteism (tawhid) – att dyrka Allah ensam utan några medhjälpare eller mellanhänder.
2. Att ta någon – vare sig det är en ängel, profet eller helgon – som herre att dyrka vid sidan av Allah är en form av otro (kufr) som strider mot islams kärna.
3. Islam lär oss att all dyrkan och lydnad i slutändan riktas till Allah ensam, och att profeterna är människor som förmedlar Hans budskap – inte föremål för dyrkan.
4. Versen visar på islams renhet och logik: en sann vägledare kan aldrig leda sina följare bort från sanningen, utan endast mot den.
5. Den inger trygghet i att den islamiska tron är fri från alla former av avgudadyrkan och att muslimer är kallade till en direkt relation med sin Skapare.