Sura Luqman — Vers 11

Förklaring av några ord i versen:

• "Khalaq" (خلق): Skapelse, att frambringa något ur intet.
• "Alladhīna min dūnihi" (الذين من دونه): De som de dyrkar förutom Allah, såsom avgudar och falska gudomar.
• "Ḍalāl mubīn" (ضلال مبين): En tydlig och uppenbar villfarelse, en klar avvikelse från sanningen.

Tolkning av versen:

Allt som ni ser omkring er – himlarna, jorden, människorna, djuren och naturens under – är Allahs skapelse. Han är den ende som har skapat allt detta utan någon medhjälpare. Därför säger Allah till dem som dyrkar andra: "Visa Mig då vad de som ni dyrkar istället för Mig har skapat!" Detta är en utmaning och ett bevis för att avgudarna inte har någon del i skapelsen, eftersom de varken kan skapa eller ge liv. De är själva skapade varelser, oförmögna att göra något. Sedan förklarar Allah att de orättfärdiga – de som avgudar andra – befinner sig i en uppenbar villfarelse, långt ifrån sanningen och rätt väg. De har lämnat förnuftet och följer sina egna påhitt, trots att bevisen är klara och tydliga.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs skapelse är ett tydligt bevis på Hans existens, makt och visdom – den som betraktar naturen med eftertanke finner vägen till sin Herre.
2. Avgudar och falska gudomar har ingen verklig makt; de kan varken skapa, ge nytta eller skada, så att dyrka dem är meningslöst och orättvist.
3. Versen uppmanar människan att använda sitt förnuft och sina sinnen för att reflektera över skapelsen, vilket leder till tro och ödmjukhet inför Skaparen.
4. Den varnar för villfarelse och påminner om att den som vänder sig bort från sanningen, trots tydliga bevis, gör sig själv orätt och hamnar i fördärvet.
5. Islam uppmanar till ren monoteism (tawhid) – att rikta all dyrkan enbart till Allah, som är den ende som förtjänar den, eftersom Han är Skaparen av allt.