Sura Luqman — Vers 10

Ord- och uttrycksförklaringar:

• عَمَدٍ: pelare eller stöd som håller upp något.
• رَوَاسِيَ: fast förankrade berg.
• تَمِيدَ: att skaka, svaja eller vara i rörelse.
• بَثَّ: att sprida ut och fylla med.
• دَابَّةٍ: alla levande varelser som rör sig på jorden, inklusive djur och människor.
• زَوْجٍ كَرِيمٍ: ett ädelt och förnämligt slag eller art, som är till stor nytta och har ett vackert utseende.

Tolkning av versen:

Allah, den Upphöjde, skapade himlarna högt upphöjda utan några synliga pelare som ni kan se – de står kvar genom Hans makt och vilja. Han lade på jorden fast förankrade berg för att den inte ska skaka och svaja med er, vilket skulle störa ert liv och er trygghet. Han spred ut på jorden alla slags levande varelser som krälar och rör sig. Vidare säger Han: "Och Vi sände ner vatten från himlen" – det vill säga regn – "och genom det lät Vi växa fram på jorden alla slags ädla och förnämliga växtslag" – som är till nytta för människor och djur, och som har ett vackert och tilltalande utseende. Detta är ett bevis på Allahs fullkomliga makt och Hans omsorg om sina skapelser.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs storhet i skapelsen: Himlarna utan pelare och jordens stabilitet genom bergen är tydliga tecken på Allahs oändliga makt. Den som betraktar dessa underverk stärker sin tro och inser att Allah är kapabel till allt.
2. Allahs omsorg om människan: Att jorden är stabil och att växter växer fram för människans och djurens nytta visar på Allahs stora barmhärtighet och omsorg. Detta ingjuter tacksamhet i hjärtat och får människan att närma sig sin Herre.
3. Naturen som en väg till kunskap om Allah: Allt som finns i universum, från himlarna till bergen, djuren och växterna, är tecken som leder den förnuftige till att känna igen Skaparen och att älska Honom.
4. Uppmaning till eftertanke: Versen inbjuder människan att reflektera över skapelsen, ty den som tänker efter finner sanningen och vägleds till den raka vägen – islams väg, som är vägen till lycka i båda världarna.