Sura Az-Zumar — Vers 6

Ord som behöver förklaras:

• "Nafs wāḥidah": En enda själ, det vill säga Adam (frid vare med honom).
• "Zawjahā": Hans maka, det vill säga Eva (Hawwā'), som skapades av Adams revben.
• "Anzala": Här i betydelsen "skapade" eller "frambringade" – inte "sände ner" i bokstavlig mening.
• "Thamāniyata azwāj": Åtta par – av kameler, kor/nötkreatur, får och getter, med en hane och en hona för varje art.
• "Ẓulumāt thalāth": Tre mörker – bukens mörker, livmoderns mörker och fosterhinnans (moderkakans) mörker.

Tolkning av versen:

O, människor! Er Herre har skapat er från en enda själ – Adam – och ur honom skapade Han hans maka, Eva, så att mänskligheten skulle fortplanta sig. Vidare har Han skapat åtta djurpar åt er från boskapen: ett par av kameler, ett par av kor, ett par av får och ett par av getter – en hane och en hona för varje art – som en gåva och försörjning för er.

Därefter sker er egen skapelse i era mödrars livmödrar i etapper: först en droppe säd, sedan en blodklump, därefter en köttbit, sedan ben, och slutligen en fullt formad varelse – allt i tre lager av mörker: bukens mörker, livmoderns mörker och fosterhinnans mörker. Dessa täta lager döljer fostret för allt yttre ljus.

Det är denna Allsmäktige Gud som har skapat allt detta – Han är er Herre, och Honom ensam tillhör allt herravälde. Ingen har rätt att dyrkas utom Han. Hur kan ni då vända er bort från Hans dyrkan till att dyrka andra varelser som inte kan skapa något? Vilken väg leder er bort från sanningen, och av vilket skäl avviker ni från den raka vägen?

Lärdomar från versen:

1. Guds enastående skaparkraft: Versen visar på Guds fullkomliga förmåga att skapa människan i olika stadier, från en droppe till en fullständig människa – detta är ett tydligt bevis på Hans visdom och makt, vilket stärker tron hos den som begrundar.
2. Människans ädla ursprung och enhet: Alla människor härstammar från en enda själ, vilket innebär att ingen människa är bättre än en annan till ursprunget – alla är lika inför Gud, och skillnader görs endast genom gudsfruktan och goda handlingar.
3. Guds omsorg om människan: Genom att skapa boskapen för människans nytta och försörjning, och genom att skapa människan i trygga och skyddade lager i moderns livmoder, visar Gud sin stora barmhärtighet och omsorg – detta inger tacksamhet och kärlek till Skaparen.
4. Guds ensamhet i herravälde och dyrkan: Eftersom Gud ensam är Skaparen och Herren, är Han ensam värdig att dyrkas. Att vända sig till andra i dyrkan är en orimlighet som strider mot både förnuft och hjärta.
5. Uppmaning till eftertanke: Versen väcker människans medvetande genom att påminna om skapelsens under – den som begrundar dessa tecken kan inte annat än att återvända till sin Herre med ödmjukhet och lydnad.