Sura An-Nisa — Vers 173

Förklaring av viktiga ord i versen:

• اسْتَنكَفُوا (istankafū): Vägrade och avböjde med högmod, de kände sig för fina för att lyda.
• اسْتَكْبَرُوا (istakbarū): Uppträdde med arrogans och vägrade ödmjuka sig inför Gud.
• أَلِيمًا (alīman): Smärtsamt och plågsamt.
• وَلِيًّا (waliyyan): Beskyddare eller hjälpare som kan föra nytta.
• نَصِيرًا (naṣīran): Försvarare som kan avvärja skada.

Tolkning av versen:

Efter att ha nämnt människornas ställning på uppståndelsens dag, förtydligar Gud här de två gruppernas slutliga öde:

Första gruppen: De som uppriktigt trodde på Gud med hjärtat, bekräftade tron med tungan och utförde rättfärdiga handlingar i enlighet med Guds lagstiftning – de kommer att få sina belöningar i full utsträckning utan någon minskning. Dessutom kommer Gud att ge dem ytterligare gåvor från Sin generositet, sådant som ingen har sett, ingen har hört och som inte kan föreställas av något människohjärta. Detta är Guds överflödande nåd och barmhärtighet.

Andra gruppen: De som vägrade att lyda Gud, kände sig för stolta för att tillbe Honom och uppträdde med arrogans – de kommer att straffas med ett smärtsamt straff. På den dagen kommer de inte att finna någon beskyddare utanför Gud som kan föra dem nytta, inte heller någon försvarare som kan avvärja straffet från dem. De kommer att vara helt övergivna och utan hjälp.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Guds rättvisa: Versen visar att Gud är fullkomligt rättvis – Han ger var och en vad de förtjänar. De troende belönas för sina handlingar, och de högmodiga straffas för sitt förakt.
2. Tron måste åtföljas av handling: Ren tro räcker inte ensam; den måste åtföljas av rättfärdiga gärningar. Detta är vägen till Guds belåtenhet och eviga framgång.
3. Guds generositet är gränslös: De troende får inte bara sin fulla belöning, utan får dessutom extra gåvor från Guds nåd. Detta uppmuntrar människan att sträva efter gott och att aldrig underskatta värdet av även små goda handlingar.
4. Högmod är en allvarlig synd: Vägran att lyda Gud på grund av stolthet är en av de största synderna. Den leder till ett smärtsamt straff och total övergivenhet på den dag då ingen hjälp finns att få.
5. Gud är den enda källan till hjälp: Människan måste alltid vända sig till Gud i ödmjukhet och beroende, ty ingen annan kan skydda henne eller föra henne nytta. Att förlita sig på något annat än Gud är ren fåfänga.
6. Islam uppmuntrar till ödmjukhet: Versen lär oss att ödmjukhet inför Gud är nyckeln till framgång, medan stolthet och självförhävelse leder till undergång. Detta är en vacker egenskap som islam vill ingjuta i varje människa.