Sura Al-An'am — Vers 120

Ordförklaringar:

• الْإِثْمِ (al-ithm): Synd, överträdelse mot Guds bud.
• ظَاهِرَ (dhāhir): Det öppna, det synliga.
• بَاطِنَهُ (bāṭinah): Det dolda, det hemliga.
• يَكْسِبُونَ (yaksibūn): De förvärvar, de begår.
• يَقْتَرِفُونَ (yaqtarifūn): De utför, de gör (synder).

Tolkning av versen:

Och lämna, o människor, alla synder – både de som begås öppet inför människor och de som begås i hemlighet. Förbjudet är inte bara det som sker synligt, utan även det som göms i hjärtat och utförs i det tysta. De som medvetet begår synder, vare sig de är uppenbara eller dolda, kommer att få sitt straff av Allah för det de har förvärvat och utfört i detta liv. Ingen synd är dold för Allah, och ingen handling förblir utan konsekvens. Domen kommer på den Yttersta dagen, då varje människa ska möta resultatet av sina gärningar.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Fullständig fromhet: Islam kräver inte bara att man avstår från det som är synligt för människor, utan också att man renar sitt inre och undviker det som sker i hemlighet. Sann tro omfattar både det yttre och det inre.
2. Allahs allvetande: Ingen handling, hur dold den än är, undgår Allahs kunskap. Denna medvetenhet ingjuter ödmjukhet och vaksamhet hos den troende.
3. Rättvisans garanti: Allahs rättvisa är fullkomlig – ingen synd förblir ostraffad, och ingen god gärning förloras. Detta ger hopp om att sanningen alltid segrar, även om den är fördröjd.
4. Uppmaning till självrannsakan: Versen uppmanar den troende att ständigt granska sina handlingar och avsikter, och att sträva efter uppriktighet i allt – både inför Gud och inför människor.
5. Vägen till frid: Att lämna synder, både öppna och dolda, leder till inre frid och själslig renhet. Det är vägen till Guds nåd och till ett liv i harmoni med skapelsens syfte.