Sura Hud — Vers 97

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "Malaihi" (مَلَئِهِ): Med detta avses de förnäma och ledande männen bland Faraos folk, hans rådgivare och de högsta ämbetsmännen i hans rike.
• "Rashid" (رَشِيدٍ): Betyder rättfärdig, vägledd och i enlighet med sanningen och förnuftet.

Tolkning av versen:

Vi sände Moses till Farao och de förnäma ledarna i hans rike för att kalla dem till tron på Allah och till att lämna sitt förtryck och sin arrogans. Men Farao vägrade att tro och beordrade sitt folk att följa honom i hans otro och förnekelse. De förnäma männen lydde hans befallning och följde honom, och de vände sig bort från Moses budskap. Faraos befallning var dock inte rättfärdig eller vägledande – den var inte grundad på sanning eller förnuft, utan på villfarelse, okunnighet, envishet och otro. Den ledde inte till något gott, varken i denna värld eller i det eviga livet.

Lärdomar och nytta från versen:

• Versen visar oss faran med att blint följa ledare och makthavare utan att pröva deras vägledning mot sanningen. En människa måste använda sitt förnuft och sin tro för att urskilja rätt från fel.
• Den lär oss att makt och auktoritet inte är ett tecken på sanning – en ledare kan vara mäktig men ändå helt vilse, och hans befallningar kan vara fördärvliga.
• Versen påminner oss om vikten av att stå upp för sanningen, även när majoriteten och de mäktiga står emot den, precis som Moses gjorde med orubbligt mod.
• Den visar att Allah sänder sina budbärare till alla samhällsgrupper, från de högsta till de lägsta, för att ingen ska ha en ursäkt att inte följa sanningen.
• Slutligen uppmanar den oss att alltid söka Allahs vägledning i våra beslut och att inte låta oss förledas av jordisk makt eller social status, ty den sanna framgången ligger i att följa det som är rättfärdigt och gott.