Sura An-Nahl — Vers 76

Ordens betydelser i versen:

• Abkam (أَبْكَمُ): stum, oförmögen att tala eller höra.
• Kall (كَلٌّ): en börda och belastning för sin beskyddare.
• Mawlah (مَوْلَاهُ): den som tar hand om honom och ansvarar för hans angelägenheter.
• Aynama yuwajjahhu (أَيْنَمَا يُوَجِّههُ): vart han än sänder honom eller skickar honom för en uppgift.
• Yä'mur bil-'adl (يَأْمُرُ بِالْعَدْلِ): befaller rättvisa och rättrådighet.
• Sirāt mustaqīm (صِرَاطٍ مُسْتَقِيمٍ): en rak och klar väg utan avvikelser.

Tolkning av versen:

Allah – den Upphöjde – framställer ännu ett exempel för att tydliggöra skillnaden mellan sanning och lögn, och mellan Honom Själv och de avgudar som de avgudadyrkare tillber. Han säger: Likna två män – den ene är stum, döv och oförmögen att förstå eller göra sig förstådd. Han har ingen förmåga att uträtta något gott, varken för sig själv eller för andra. Han är en tung börda för den som tar hand om honom; vart han än sänds för en uppgift, återvänder han utan framgång och utan nytta. Kan en sådan människa jämställas med en annan som är frisk till sina sinnen, talar klart, befaller rättvisa och rättrådighet, och själv följer en rak och klar väg utan förvillelse? Naturligtvis inte – ingen förnuftig människa skulle anse dem lika.

Detta exempel är en bild av avgudarna: de är stumma, döva, oförmögna att varken höra, tala eller hjälpa. De är en börda för sina dyrkare, som måste bära dem, tjäna dem och vårda dem – utan att få någon nytta tillbaka. Hur kan då dessa jämställas med Allah, den Allsmäktige, som hör allt, ser allt, talar och befaller rättvisa, och som vägleder sina tjänare till den raka vägen? Att likställa dem är den största orättvisan och det djupaste misstaget.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Att likna Allah vid avgudar är den största orättvisan – versen visar att det inte finns någon jämförelse mellan Skaparen, som är fullkomlig i alla sina egenskaper, och de livlösa avgudar som varken hör, ser eller talar.
2. Avgudadyrkan är en börda, inte en välsignelse – de som dyrkar andra än Allah bär på en tung börda utan att få någon nytta, precis som den stumme mannen som är en belastning för sin beskyddare.
3. Den rättfärdige människan är en källa till nytta – den som befaller rättvisa och följer den raka vägen är en välsignelse för sig själv och för andra, och detta är den egenskap som Allah vill att vi ska sträva efter.
4. Allah vägleder till den raka vägen – versen påminner oss om att Allah genom sina budbärare och sin uppenbarelse visar oss den tydliga vägen som leder till framgång i detta liv och i det kommande.
5. Förnuftet bekräftar tron – versen vädjar till det sunda förnuftet: ingen förnuftig människa kan jämställa den stumme, hjälplöse med den som befaller rättvisa. På samma sätt kan ingen förnuftig människa jämställa Allah med avgudar.
6. Islam uppmanar till rättvisa – versen lyfter fram rättvisa som en central dygd, och den som befaller rättvisa följer den raka vägen som Allah har utstakat för mänskligheten.