Sura Al-Furqan — Vers 43

Ordens betydelser:

• "Hawāhu" (هَوَاهُ): syftar på människans begär, önskningar och passioner som styr hennes handlingar utan hänsyn till sanning eller rätt vägledning.
• "Wakīlan" (وَكِيلًا): någon som är ansvarig för att skydda och vägleda en annan person, eller som tar hand om dennes angelägenheter.

Tolkning av versen:

Versens budskap riktar sig till Profeten Muhammed (frid vare med honom) och vänder sig till honom med en retorisk fråga som uttrycker förundran över en människas tillstånd. Den som gör sina egna begär och passioner till sin gud – det vill säga, följer dem blint och lyder dem som man lyder Gud – har förlorat förnuftet och hamnat i djup villfarelse. I den förkristna arabiska miljön fanns människor som dyrkade stenar; när de fann en vackrare sten kastade de bort den första och dyrkade den nya. Detta illustrerar hur deras gudar följde deras egna nycker och önskningar. Versen frågar: Kan du, o Profet, vara en väktare över denna människa som kan tvinga henne till rätt vägledning och hindra henne från att följa sina passioner? Svaret är nej – din uppgift är endast att förmedla budskapet, medan vägledningen ligger i Guds händer. Denna människa har valt att göra sina begär till sin gud, och ingen kan rädda henne från detta förrän hon själv vänder om.

Lärdomar och budskap:

• Människan måste vara vaksam över sina begär; när passionerna tar över blir de en avgud som styr hennes liv bort från Guds väg.
• Islam lär oss att sann frihet ligger i att underkasta sig Guds vilja, inte i att följa sina nycker – för den som följer sina begär blir slav under dem.
• Budskapet är en påminnelse om att vägledning är en gåva från Gud, och att vi bör be Honom om stadga i tron och skydd från att låta våra önskningar övertrumfa Hans lagar.
• Versen inger hopp genom att visa att Profetens uppgift var att förmedla, och att varje människa har förmågan att reflektera och välja rätt väg – Islam uppmanar till eftertanke och medvetenhet, inte till tvång.