Sura Al-Qasas — Vers 47

Ordens betydelser:

• Muṣībah (مصيبة): En olycka eller ett straff som drabbar någon.
• Bimā qaddamat aydīhim (بما قدمت أيديهم): På grund av vad deras händer har sänt fram, det vill säga de synder och den otrohet de begått.
• Lawlā (لولا): Här i betydelsen "varför inte" eller "hade det inte varit bättre att".
• Āyātika (آياتك): Dina tecken och uppenbarelser, det vill säga de uppenbarade skrifterna och budskapen.

Tolkning av versen:

Om det inte vore så att dessa otroende skulle drabbas av ett straff från Gud på grund av vad deras händer har sänt fram – det vill säga deras otro och synder – och att de då skulle säga: "Vår Herre, varför sände Du inte en budbärare till oss, så att vi kunde följa Dina tecken och bli bland de troende?" – så skulle de ha blivit straffade omedelbart. Men Gud har uppskjutit straffet för dem och sänt budbärare, för att deras ursäkt ska försvinna och beviset ska vara fullbordat mot dem. Versen förklarar att sändandet av budbärare är en nåd från Gud, för att ingen människa ska kunna säga på Domedagen: "Vi visste inte, ingen kom till oss med vägledning." Så budbäraren Muḥammad (frid vare med honom) sändes med sanningen, för att människorna inte ska ha någon ursäkt inför Gud och för att den som vill följa Guds vägledning ska kunna göra det med klarhet och övertygelse.

Lärdomar och budskap från versen:

• Guds rättvisa är fullkomlig: Han straffar inte någon utan att först ha sänt vägledning och budbärare, så att ingen ska ha en ursäkt.
• Budbärare är en stor nåd från Gud till mänskligheten, och genom dem öppnas vägen till rätt vägledning och lycka i båda världarna.
• Versen uppmuntrar människor att ta emot Guds budskap med öppet hjärta och att inte försumma vägledningen som har nått dem, så att de inte ångrar sig när det är för sent.
• Den påminner om vikten av att följa Guds uppenbarelse och att vara bland de troende, vilket leder till framgång och räddning från straffet.