Sura Saba — Vers 44

Ordens betydelser:

• Kutub (كتب): skrifter eller böcker som uppenbarats från Allah.
• Yadrusūnahā (يدرسونها): de läser och studerar dem.
• Nadhīr (نذير): en varnare, det vill säga en profet eller sändebud som varnar sitt folk för Guds straff.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers riktar sig till de otrogna araberna som förnekade Profeten Muhammeds budskap och påstod att det han kom med var magi eller påhitt. Allah klargör att Han inte har gett dessa människor några tidigare skrifter som de kunde studera och som skulle stödja deras påståenden eller ge dem kunskap om att det Profeten kom med var osant. De har ingen grund för sina invändningar, varken från uppenbarade böcker eller från tidigare budbärare.

Versen fortsätter med att Allah inte heller har sänt någon varnare till dem före Profeten Muhammed, som skulle ha varnat dem för Guds straff. Detta visar att de inte har något argument mot sanningen, eftersom de varken har fått en skrift att luta sig mot eller en budbärare som föregick honom och som de kunde åberopa. Notera att detta inte innebär att inga profeter sändes till araberna tidigare, ty Ismael (frid vare med honom) sändes till dem, utan meningen är att ingen varnare sändes till just dessa otrogna som var samtida med Profeten Muhammed och som de kunde hänvisa till.

Lärdomar och insikter från versen:

• Sanningen behöver inga yttre bevis utöver sig själv; de som förkastar den gör det av envishet, inte på grund av brist på vägledning.
• Allahs rättvisa är fullkomlig – Han straffar ingen utan att först ha sänt en varnare, vilket visar Hans barmhärtighet.
• De otrogna saknar alltid grund för sin otro, och deras invändningar bygger på okunskap och följande av traditioner snarare än på kunskap.
• Versen inger hopp hos de troende att sanningen till slut segrar, eftersom motståndarnas argument är tomma och utan stöd.
• Den påminner oss om vikten av att studera uppenbarelsen och att inte förkasta den utan kunskap, ty Allah har gett oss vägledning genom sina budbärare och böcker.