Sura Fatir — Vers 32

Ord- och uttrycksförklaringar:

• أَوْرَثْنَا: Vi gav som arv, det vill säga Vi skänkte och tilldelade.
• اصْطَفَيْنَا: Vi utvalde och föredrog framför andra.
• ظَالِمٌ لِّنَفْسِهِ: Den som orsakar sig själv skada genom att begå synder och försumma plikter.
• مُقْتَصِدٌ: Den som följer den raka vägen genom att utföra det som är obligatoriskt och avhålla sig från det som är förbjudet.
• سَابِقٌ بِالْخَيْرَاتِ: Den som skyndar sig att göra goda handlingar och tävlar i dem.

Tolkning av versen:

Efter att tidigare folk gått under, skänkte Vi Koranen som ett arv till dem som Vi utvalde bland Våra tjänare – och dessa är profeten Muhammeds (frid vare med honom) samfund. Detta samfund delas in i tre kategorier:

1. Den som är orättvis mot sig själv: Den som blandar gott och ont, begår förbjudna handlingar och försummar vissa skyldigheter, men som ändå inte är otrogen. Denne är i Guds nåd, men har orsakat sig själv förlust genom sina synder.
2. Den som är måttfull: Den som utför det som är obligatoriskt och avhåller sig från det som är förbjudet, men som ibland lämnar vissa frivilliga handlingar och gör vissa ogillade ting. Denne är på en medelväg.
3. Den som tävlar i goda handlingar: Den som med Guds tillåtelse och vägledning skyndar sig att utföra både obligatoriska och frivilliga handlingar, och avhåller sig från både förbjudna och ogillade ting. Denne är den främsta av de tre.

Att Gud skänkte denna ädla bok till detta samfund och utvalde dem bland alla folk är en väldig nåd och ett stort privilegium som ingen annan välsignelse kan mäta sig med.

Lärdomar och budskap från versen:

• Denna vers visar Guds stora barmhärtighet mot det muslimska samfundet, då Han gav dem Koranen som en vägledning och ett arv.
• Islam erkänner att människor är olika i sin tro och handling – alla är inte på samma nivå, men alla har möjlighet att förbättra sig och sträva framåt.
• Versen uppmuntrar troende att inte nöja sig med det minimala, utan att sträva efter att vara bland dem som tävlar i goda handlingar.
• Den ger hopp även till dem som begått synder, då de fortfarande räknas till det utvalda samfundet och har möjlighet till förlåtelse och förbättring.
• Att göra gott är en nåd från Gud, och därför bör människan alltid be om Hans hjälp och vägledning i alla sina handlingar.